2011

2011 har varit ett händelserikt år. Mycket sorg och mycket glädje. Både kriser och drömmar. Passioner och gråa dagar.

JANUARI
Året börjar fint. Jag är lite bräckligare än vanligt den här våren. Några insikter gör ont.

FEBRUARI
Jag jordfäste fammo. Det kändes fint. Fammo fick äntligen ro. Döden var en vän.

MARS/APRIL
Jag och Juhuu åkte på äventyr. Lund och Köpenhamn. Först var det slaskigt och klaustrofobiskt. Sen blev det utsökt gott och fantastiskt.

MAJ
Skribaförnyelsen får slutgiltigt grönt ljus. Maj är en stressig jobbmånad.

JUNI
Skribaläger gånger två. Tycker att det är hur roligt som helst. Skriftskolan återfår en plats på tre-i-topp listan på jobbsaker jag gillar allra mest.

JULI
Fem underbara veckor villaliv. Jag badar bastu och simmar varje dag. Läser massor. Njuter.  La Pompadour, L och Juhuu kommer på besök.

AUGUSTI
Villalivet fortsätter tills det blir dags för Juhuus kräftskiva. Gustavs är vackert. När jobbet börjar känns det som om hösten är här. Tidigare har jag alltid sagt att hösten är min favoritårstid. Men nu tvekar jag. Villaliv är så otroligt skönt på sommaren. Och en riktigt snörik och lagom kall vinter får också båda tummarna upp.

SEPTEMBER
Firar med välgörenhet. Inleder exilafen som är en kurs som ger behörighet att jobba som kyrkoherde. En ung vän omkommer i en motorcykelolycka. Livet vänds upp och ner.

OKTOBER
En ännu yngre vän insjuknar i cancer. Vänner förlorar anhöriga. Hösten blir en stark påminnelse om hur skört livet är. Hur oerhört viktigt det är att ta tillvara varje minut.

NOVEMBER
Årets stressigaste jobbmånad. Kollega sjuk och gudstjänstförnyelsen står på tröskeln. Mitt i all stress vet jag ändå att jag har världens roligaste jobb. Vi visionerar och planerar skribaförnyelsen.

DECEMBER
Stressen avtar. Avlägger examen i ledning av församlingsarbete. En av de roligaste och mest givande kurser jag deltagit i. Firar jul med 10 gudstjänster på 7 dagar. Ändå är det inte stressigt alls. Ikväll väntar årets sista fest. DP hos F&S. Undrar hur många rätter det blir? 12?

Julhälsning

Med en annorlunda julgåva vill jag önska er alla

EN FRIDFULL JUL & ETT VÄLSIGNAT NYTT ÅR!

Mia

Rynkor

Jag tycker rynkor är så fantastiskt vackra. Varje gång jag ser en människa som får massor av rynkor när hon ler blir jag så glad. Dessutom lär det ska synas i rynkorna hur man har levt sitt liv. Har man lett mycket blir skrattrynkorna kvar när man blir äldre.

Min första lista

Nu ska jag fylla i min första lista. Hittade den hos On sus.
1. Hur gammal är du om fem år? Fyrtio (helt otroligt!)
2. Vem var den senaste du träffade? Min kollega Birgitta.
3. Hur lång är du? 164 cm.
4. Vilken var den senaste film du sett? Catfish. Voddler har en adventskalender. Den filmen fanns i första luckan.
5. Vem ringde du senast? En kyrkvärd.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Hej! Tack för infon. Jag kommer gärna på kaffet kl 14.30 på lördag :). Ses! (Till en dopfamilj)
7. Vad är dagens planer? Njuta av ledig dag, se en film, gå på fika, handla, plocka disk.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Beror på vem som är mottagaren.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Gifta sedan 40 år.
10. När såg du senast din mamma? På lillajul.

11. Vilken ögonfärg har du? Turkos.
12. När vaknade du idag? 9.45.
13. Har du någon gång hittat en katt? Nej.
14. Vilken är din favoritplats? Villon.
15. Vilken plats föredrar du minst? I buss om jag är åskjuk.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I ett hus med trädgård.
17. Vad skrämde dig som barn? Gräl. Obekväma sociala situationer. Trånga utrymmen.
18. Vem fick dig att skratta senast? Min kollega.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej. Men jag vet inte var de är.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två.
23. Hur många landskap har du bott i? 4 (Två i Fin, ett i Sve och ett i Can.)
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota.
26. Är du social? Ja.
27. Vilken är din favoritglass? Sun Ice lakrits.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Ge bort en del. Köpa ett hus med trädgård.
29. Tycker du om kinamat? Ja.
30. Tycker du om kaffe? Ja.

31. Vad dricker du till frukost? Vatten och ibland mjölkkaffe.
32. Sover du på någon särskild sida? Ja.
33. Kan du spela poker? Ja.
34. Tycker du om att mysa? Ja.
35. Är du en beroendemänniska? Till en del.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja.
37. Vill du ha barn? Ja.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, finska, finlandssvenskt teckenspråk. Sen har jag läst tyska, koinégrekiska, bibelhebreiska och latin.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
40. Föredrar du havet eller en pool? Havet.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Sånt som gör gott.
42. Äger du dyra smycken? Nej.
43. Har du någon gång testat narkotika? Nej.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Bubbelvatten.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Finns så många att välja mellan.
46. Välj ett ärr på din kropp? Jag har blivit sydd en enda gång. Det var när jag lekte polis och tjuv och sprang rakt in i en klätterställning. Ärret finns inne i mitt vänstra ögonbryn.
47. Vad har du för ringsignal? Forrest gump.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Mamma har kanske.
49. Flirtar du mycket? Nej.
50. Var togs din profilbild för din blogg? Lilla kyrkan i Borgå vid min prästvigning 17.5.2007.

51. Kan du byta olja på bilen? Nej, men hade jag en bil skulle jag lära mig.
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej.
53. Vilken var den senaste bok du läste? Chefen och medarbetaren. En mycket bra kursbok.
54. Läser du dagstidningen? Ja, på webben läser jag flera. På jobbet läser jag den lokala.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.
56. Dansar du i bilen? Har ingen bil.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Julradion.fi.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? En lista på saker jag skulle göra innan jag gick hem för dagen.
59. När var du i kyrkan senast? I söndags. Predikade för 91 barn. Musiken och stämningen var på topp.

Möjligheternas värld

Jag är sådan att när jag läser om åldringshemsskandaler lik den i Sverige får jag lust att starta ett nytt åldringshem. Ett åldringshem där alla mår bra. Både seniorerna som bor där och personalen som jobbar där. Ett hem som inte går på vinst utan som drivs av kärleken till nästan och lusten att skapa, organisera och ta hand om.

En sådan personlighetstyp är jag. Hurudan är du?

Längtan

Javisst gillar jag att bo i en stad. Här finns det mesta man kan tänka sig. Ett spännande jobb. Vänner, kultur, möjligheter.  Men ibland drabbas jag av en stark längtan efter en stuga på landet. Vedspis, knarrande golv, djur, trädgårdsland och natur.

Välj själv

I torsdags var jag på ett maratonmöte. Samfällighetens skribaansvariga möttes för att diskutera anmälningarna till skriftskolan. Det var ett trevligt men aningen långrandigt möte. I ett skede av mötet riktade några av deltagarna kritik mot en av de närvarande. Jag nickade och höll med. Då bad ungdomsarbetsledaren från S:t Karins om ordet: "Jag sku ha ett förslag.", sa han, "tänk om vi nästa år skulle göra så här...". Genom en mening ändrade han stämningen runt bordet och alla blev nöjda.

Jag vill också. Vända negativt till positivt. Ge förbättringsförslag hellre än kritik.

Tillräckligt

Livet är så bräckligt. Bräckligt, omvälvande och ack så vackert. Varje dag är värdefull. Varje minut är viktig.

Den senaste månaden har påmint mig om att livet kan förändras i ett ögonblick. En motorcykelolycka. En döende kollegamamma. En hjärntumör.

Varje dag är värdefull. Varje minut är viktig.

Ta vara på livet och krama dina kära.

Gud, mina vänner behöver dig. Omslut dem med kärlek och värme. Hela det sjuka. Trösta, styrk och välsigna. Amen.

Åbo

Snart har jag bott lika länge i Åbo som jag har bott i Kronoby och det skrämmer mig lite. Jag gillar Åbo men Kronoby är världens centrum.

När en Kronobybo möter en annan Kronobybo hälsar man ofta med frasen: "Nämen sidu Krombiboin!" (Lägg till mycket stolthet och kärlek i rösten.) Oberoende hur länge man bott på annan ort.

I våras mötte jag en turist på gatan i Åbo. Han undrade om jag är ortsbo. Efter viss tvekan svarade jag: "Ja, det är jag". Efter 15 år på orten måste jag fortfarande tänka efter. 

Mod

Mod är att gå där ingen annan gått förut.

Mod är att töja sina gränser.

Mod är att handla trots att man är rädd/nervös/obekväm.

Mod är att bryta normer och stå emot.

Det som kräver mod av mig kräver kanske inget mod av dig. 

Det som jag är trygg med kräver kanske att massor av mod av dig.

I höst vill jag töja mina gränser och handla fastän det kräver att jag övervinner mina rädslor.

Onsdagstack!

Idag är jag tacksam för:

1. fikat med god vän
2. kreativa arbetsuppgifter
3. att jag är ledig torsdag-fredag

Vad är du tacksam för?

Tisdagstack!

Idag är jag tacksam för:

1. att det gick relativt smärtfritt att skriva sista betraktelsen till KP.
2. att äktenskapskursen har så många deltagare och arrangemangen löper fint.
3. att det är länge sedan jag på riktigt lidigt av sömnbrist. Skönt!

Vad är du tacksam för?

Måndagens tack!

Idag är jag tacksam för:

1. Nytt arbetstempo.
2. Konserten igår. Den lever med ett bra tag än tror jag.
3. Alla fina människor jag får möta i mitt jobb.

Vad är du tacksam för?

Söndagens tack!

Idag är jag tacksam för:

1. Högmässan.
2. Känslan av att det kommer att bli okej.
3. Att jag får njuta av en efterlängtad konsert idag.

Vad är du tacksam för?

Dagens 3 tack

Idag är jag tacksam för:

1. Insikten att det går att tänka och göra helt annorlunda.
2. Att jag får sova i egen säng.
3. Solsken och vackra höstlöv.

Vad är du tacksam för?

Dagens 3 tack!

Idag är jag tacksam för:

1. Gemenskapen här på konferensen.
2. Människor som brinner för det de gör.
3. Allt man kan lära sig genom samtal.

Vad är du tacksam för?

Dagens 3 tack!

Idag är jag tacksam för:

1. Alla leenden, alla samtal, alla upplevelser jag fick dela med John-Einar under hans liv.
2. Alla ungdomar som tröstar, stöder och hjälper varandra.
3. Vardagsänglar som vill andra väl.

Vad är du tacksam för?

Deadlines

När man skriver betraktelser för Kyrkpressen ska de vara klara 9 dagar före tidningen distribueras. Därför lämnade jag in inkommande veckas betraktelse i tisdags (eller rättare sagt kl 08.31 på onsdagmorgon).  Då hade det fruktansvärda ännu inte hänt. Det som jag ännu inte har ord för. Det som jag ännu inte har förstått att har hänt.

När (om) ni läser betraktelsen hoppas jag att ni beaktar detta. Att när den skrevs hade olyckan ännu inte ägt rum.

Förkylningsstatusar

Det kryllar av dem. Förkylningsstatusarna på facebook. Och jag är inte så säker på att jag gillar dem. Självklart vill jag uppmuntra mina förkylda vänner. Självklart vill jag visa empati. Men varje gång jag läser att människor blivit förkylda ifrågasätter jag min egen hälsa. Jag känner efter hur jag själv mår. Jag tänker att det är så många som nu är förkylda att snart blir nog jag också sjuk. Och eftersom jag tror att inställningen, tanken, själsfeelisen är intimt ihopkopplad med kroppen tror jag att förkylningar smittar också via facebook.

Så jag röstar nej till förkylningsstatusar och ja till hälsostatusar. Jag vill ha mera statusar där vi uppdaterar hur bra vi mår. Hur mycket energi vi har i kroppen. Vilken skön känsla som infinner sig efter ett träningspass.

Är du med?

Ett vänligt ord kan göra under

I min inbox har jag en folder som heter "Glada mejl". I den sparar jag alla mejl som är fyllda med glada, vänliga, omtänksamma och fina ord.

I dag fick jag ett sådant mejl. Ett mejl som jag ska spara och läsa då jag har en dålig dag på jobbet. Ett mejl som med en enda mening berättade varför jag gör det som jag gör och varför det är sååå värt det.

Bara synen av foldern "Glada mejl" ger mig positiva vibbar när jag öppnar inboxen.

På andra sidan väggen

Min arbetsdag avslutades nyss med veckomässa i domkyrkan. När jag efter mässan stiger ut ur nationalhelgedomen möts jag av höga rop och glad skratt. Gulisintagning. Och vänta... där kommer två... nej, tre... spritt språngande nakna gulnäbbar springande runt  domkyrkan...  :)

Fördomar

I dörren till varuhuset möttes jag av en skamfilad man som ledsagades ut av ett kassabiträde. Mannen var tydligt alkoholiserad och en urinodör följde efter honom. Nere i matavdelningen såg jag kassabiträdet tömma mannens köpkorg. Han hade inte haft pengar att betala och hade bett om att få gå ut och hämta pengar. Tydligen hade inte personalen trott att mannen skulle komma tillbaka och kanske de hade rätt men det sved i mitt hjärta när jag såg kassabiträdet plocka upp mannens matvaror. Ingen öl i den korgen inte utan rågbröd, pålägg, karelska piroger och gul jaffa.

Jag skulle hjärtansgärna ha bjudit på den matkorgen om jag bara hade anlänt 5 minuter tidigare. Eller lånat pengar. Eller hävdad mannens rätt att gå ut och hämta pengar.

Minisemester

 Här har jag varit i två dagar:

Med de här två pratglada och fina tjejerna:

Här (i paradiset) bodde vårt värdpar:

Förbindelsebåten som förde oss till och från ön: 

En vattenfylld gruva:

Det blev två dagar fyllda med gemenskap, fantastiskt (!) god mat, många skratt, sköna promenader, hav, sol, skärgård, hundar+katt+hjortar+hare+grillad älg, bastu, ivriga samtal och fina stunder.
Kan två dagar spenderas på bättre sätt? Tack!

Två saker

1. Varje gång jag ser en religiös debatt i HBL eller i någon annan dagstidning bläddrar jag snabbt förbi och hoppas att ingen läser.
2. Om det är sant att det är den nya inrikesministern som ska ansvara för kyrkliga frågor blir jag lite ledsen.

Back to 1997

1997 klippte min kusin mitt hår rasande kort och färgade det rasande rött. Sen fick det vara rött och kort i cirka gurka sex år. Ett par år återtog jag min egen råttfärg och trivdes förvånansvärt bra. Men så 2005 deltog jag i UK (Ungdomens kyrkodagar) som ungdomsledare. Jag och min kollega F hade fått i uppdrag att leda fria förmågors kväll och eftersom vi inte ville vara sämre än Pargasborna så planerade vi att under showen raka bort allt hår (från skallen). F först och sen jag. Men kvällen innan skulle SALT-bandet uppträda och publiken uppmanades klä sig i svartvitt (eftersom SALT-programmet alltid sändes i svartvitt). Då kom vi på den briljanta idén att färga håret svart (vi skulle ju ändå raka bort det). Och den svarta färgen kändes så rätt. Bildbevis från kvällen finns här. När håret växt ut igen beslöt jag att färga håret svart. Och sen dess har det varit svart. Svart i olika längder och frisyrer. Tills nu. Nu är det rasande kort och rasande mörkrött. Back to 1997.

Helga vilodagen

Som präst är helgdagar sällan vilodagar. Medan andra kan kombinera vila och helg så behöver vi präster skilja på dessa. Passa på att vila när det inte är helgdag.

De flesta präster jobbar oregelbundet eftersom vi har rätt till ett ledigt veckoslut i månaden. Det veckoslutet innebär ofta en längre jobbperiod före eller efter ledigheten. 9 - 14 dagar arbete i sträck är inte ovanligt. Så gjorde också jag när jag började jobba som präst. Men inte nu längre. Jag gillar regelbundenhet och vill inte vara ledig alltför många dagar i ett streck. Det är både stressigt att hinna få allt gjort före man ska på långledigt och stressigt att hinna ikapp när man kommer tillbaka. Därför har jag valt att jobba 5 dagar och vara 2 dagar ledig. Så långt det är praktiskt möjligt. Mina lediga dagar infaller på måndag och tisdag.

Därför är har jag fredagskänsla på söndagskvällarna :) Då börjar mitt veckoslut.

LCHF

Jag är rätt så kritisk till LCHF-hysterin. Jag är kritisk av tre orsaker.

1. Moder Jord skulle må bättre av om vi åt mindre kött än mera kött.
2. Minskningen av animaliska fetter har inneburit att färre unga män har dött i hjärtproblem.
3. Det är en illusion att man går ner i vikt p.g.a. att fett bränn fett. Jag tror att man går ner vikt därför att man förbrukar mer energi än man äter.

Jag är rätt så positivt inställd till LCHF. Jag är positivt inställd av tre orsaker.

1. Mängden skräpmat som man äter minskas kraftigt. Man måste ju säga hejdå till godis, läsk, chips, franskisar, bulla o.s.v. o.s.v.
2. LCHF-diet innehåller färre tillsatsämnen p.g.a. orsak 1 och p.g.a. att man dissar light-produkter.
3. En del människor går ner i vikt. Eftersom man konstant tackar nej till godis, läsk, chips, franskisar, bulla o.s.v. o.s.v.

Var som helst och när som helst?

Min bärbara dator följer mig överallt här hemma. På jobbet sitter jag stora delar av dagen framför en datorskärm. I fickan finns min iPhone som ger tillgång till the World Wide Web så gott som hela tiden nästan var som helst. Nu vill jag skapa frizoner där datorer och webben har portförbud. Sängen skulle kunna vara en sån. Vessan en annan.

Har du datorfria zoner? Eller dagar?

Drömmar

Jag har alltid fantiserat och dagdrömt. När jag var liten levde jag ofta i två världar. Den ena var vardag med skola, stor familj och en massa måsten. Den andra var spännande, rosaskimrande och salig. Och jag drömmer fortfarande. Det är den bästa vardagsflykten/nöjet och ett fantastiskt växthus för kreativitet. Ibland driver jag en restaurang, ibland bor jag i en stor röd prästgård, ibland odlar jag all mat jag äter, ibland viker jag filtar och kokar ris på en flyktingförläggning.

En av alla dessa drömmar har jag fantiserat om i sisådär 15 år. Nu har jag bestämt att tiden är inne för att förverkliga den. Det är olidligt spännande och kräver hårt arbete. Men livet är till för att levas. Inte bara drömmas om.

Är du en drömmare?

Sås och Kopp

Om det finns något som jag avskyr så är det såsighet. Om såsigheten dessutom blir kaos och snudd på panik blir jag arg. Och jag blir sällan arg. Nog störd. Irriterad. Frustrerad. Men inte arg. Har jag dessutom själv del i såsigheten blir jag ännu argare.

Om man inte har en logisk kom ihåg lista inom sig själv måste man ha den på papper.

Maj

Under de första nio dagarna i maj har jag sovit hemifrån fyra nätter, varit borta hemifrån åtta dagar och åkt tåg sex gånger. Det har varit intensivt, inspirerande och informativt. Men nu vill jag inte ha mer sånt. Utan mindre sånt. Behöver hemmatid och vardagsliv.

Söndagkväll hos Miasas

Tvättmaskinen surrar i bakgrunden.

Lägenheten ser ut som ett kombinerat hem och trädgårdsskjul.

Drömmen med stort D figurerar i förgrunden hela tiden.

Lösa trådar knyts inför jobbveckan framför.

Gillar många saker just nu.

Det är båda kaos och kosmos.

Mycket kommer att hända de närmaste två månaderna. Hoppas jag.

Och Jesus har lovat att han är med alla dagar intill tidens slut.

Lösning

I flera dagar har jag funderat på ett problem. Vänt och vridit och veckat pannan. Jag borde göra si och så men hur ska det gå till? Och så ikväll gick det upp ett ljus. Och lösningen var så självklar och så enkel. De bästa lösningarna är oftast det. Självklara och enkla.

Känsloliv

Efter påsken har jag börjat läsa en kalender med dagliga tips på andliga övningar. Eller vad man nu ska kalla dem. Filosofin bakom tar jag men en nypa salt men texterna kan vara rätt så tänkvärda. Idag handlade texten om hur man kan förändra sitt liv. Det är så enkelt som att förändra känslorna i ens inre. Så enkelt. Destu mera glädje du känner destu mera glädje får du. Och så vidare.

Och jag undrar i mitt stilla sinne - om det skulle vara enkelt att förändra ens känsloliv så skulle alla psykologer, själavårdare och psykiatrer vara arbetslösa.

Att göra saker idag

Ni vet hur det är. Man skjuter fram en mindre rolig uppgift och vid varje framskjutande växer uppgiften. En liten sak som att ringa ett samtal till en byråkrat på ett statligt kontor blir till ett berg större än en julpredikan.

Nu ska jag försöka vända på steken och göra det värsta först. När jag sätter mig vid mitt arbetsbord på morgonen och ska ta itu med dagens uppgifter så skall jag börja med det som känns minst roligt. Få se hur många dagar jag kommer ihåg det? (Kanske man kunde sätta en påminnelselapp på datorskärmen?)

Dessutom så har jag krönt en av mina lediga dagar i veckan till en tackla-de-ogjorda-monstren-dag. En sån dag hade jag igår. Och det var så skönt. Allt blev inte färdigt men allt blev påbörjat.

Två mior i ett skal

Ibland är det som om det skulle existera två olika mior i mitt liv. Den effektiva, koncentrerade, kreativa och utåtriktade mian som kan jobba hur många timmar som helst i streck med alltfrån skribalektioner till pappersjobb. Och så den inffektiva, drömmande, långsamma och introverta mian som knappt får någonting gjort på en ledig dag.

Balans mellan dessa bipolära sidor av min personlighet skulle vara önskvärt. Därför denna strävan till en rutmönstrad verklighet.

Tacksam

En välbeprövad andlig övning som både tränar självkänslan och ger livsglädje är att dagligen lista saker som man är tacksam över.

Idag är jag tacksam över:

• solen
• värmen
• bara ben
• fikavännerna
• livslusten
• nåden
• telefonsamtalen som äntligen blev av
• underbart god kyckling a la nakna kocken
• paj gjord på rester för matlådor (marthapoäng)
• påbörjad vårstädning av balkongen (undrar om någon någonsin städat under trallarna???)
• step med Marika C
• möten på world wide web
• steg två på vägen till drömmen med stort D
• kropp som är trött efter en aktiv dag

Lever du?

En av betraktelserna i Wikströms bok handlar om hur vi väljer att leva våra liv. Står vi på scenen i vårt livsdrama eller är vi åskådare på tredje raden? Har vi åsikter, tankar, drömmar och kavlar upp ärmarna när vi vill förändring, framåt, nya saker eller svarar vi undflyende på frågor om sådant som spelar roll och låter andra välja färdriktning?

Sitter du bakom ratten eller i baksätet?

Att älska livet mer än dess mening

Under fastan har jag och en fastegrupp bestående av teologie studerande läst boken "Att älska livet mer än dess mening" av Owe Wikström. Boken består av betraktelser och övningar för 7 veckor. Vi har läst texterna och gjort övningarna på egen hand och sedan träffats varje torsdag för att samtala och fira veckomässa med församlingen.

Boken är bra, speciellt betraktelserna är tankeväckande och fina. Men boken är nog skriven för en annan målgrupp. En målgrupp som inte består av människor som varje dag funderar över, lever och andas teologi och kristen tro.

Att fasta tillsammans i grupp har däremot varit mycket givande. Det gör jag gärna om. Varje vecka påminns man om fastan som fortgår och dessutom får man stöd av varandra i gruppen genom samtal och gemenskap.

Boken kan jag rekommendera för dig som upplever dig som en sökare. Som kanske inte ännu har formulerat din tro och som vill ge dig av på en resa inåt, mot något större än dig själv.

Påskafton

Det är få helg- eller festdagar som präster har ledigt. Men idag är en sådan dag. Om man nu kan kalla påskaftonen för en helgdag. Ifall man inte har påsknattsmässa så finns det inga normala arbetsuppgifter på påskaftonen. Eftersom vi väntar på uppståndelsen och det råder sorg i kyrkoåret hålls inga förrättningar och inga andra tillställningar.

1:a maj är den enda röda helgdagen på hela året som inte kyrklig. Då ordnas inga gudstjänster. Förutom i år då den infaller på en söndag. Men det harmar säkert alla som förlorar en ledig arbetsdag och inte bara prästerskapet.

Ha en skön och välsignad påskhelg!

Ondskans moder del 2

Ibland kan det vara en hårfin skillnad mellan att vila i nåden och att vara likgiltig.

Skal

Ibland möter man människor som är vänliga, artiga och trevliga. De både småpratar väder och diskuterar viktiga ting. De ler. Intresserar sig för andra. Bidrar med kunskap.

Men man möts inte. Inte på riktigt. Det finns ett skal som inte går att tränga igenom. Och när man skiljs åt känner man sig inte rikare utan berövad. Berövad på gemenskap och sånt som gör livet värt att leva.

Skrällande cymbaler

"Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit." (1 Kor 13:1-)

Under fastan har jag funderat mycket på sådant som ibland kallas för att leva ett radikalt liv i Kristi efterföljd. Det ska ju synas och kännas i ens liv att man är kristen. Man kan t.ex. sluta se på tv eller bli vegetarian eller gå i kyrkan varenda eviga söndag. Och jag tycker allt sådant är mycket gott. Det gör jag. På riktigt.

Men spelar dessa saker överhuvudtaget någon roll om man inte älskar sin nästa? Om man inte tar hand om ens vänner som mår dålig? Om man inte hjälper främlingen på gatan? Om man inte ser andras välmående som viktigare än ens eget?

Blir man inte då en hycklare eller en skrällande cymbal?

Påskvandring

Dagarna eller veckorna innan påsk är sällan särskilt stilla om man jobbar i en församling. Just nu ordnar vi påskvandring för barn i dagis- och lågstadieåldern (åk1-2). 26 grupper deltar i påskvandringen under fem förmiddagar.

I år spelar jag både lärjunge och soldat. Det här betyder att jag tvättar fötter före sista måltiden och berättar i Getsemane trädgård om hur Jesus helade mitt öra efter att Petrus huggit av det. Det är hur kul som helst, även om det kan bli lite stressigt ibland.

Barnens respons är fantastisk:

- Men det måste ju ha gjort jätteont när Petrus högg av ditt öra!!!

- Va fint att Jesus kunde sätta det tillbaka! (barnet applåderar)

- Varför skulle ni ta fast Jesus? (Jag svarar spontant: därför att en del människor hade sagt att han varit dum) ..men så får man ju inte säga!

Resebloggen - heliga fastetider

Man kan fråga sig varför två teologer beger sig iväg på världens nöjesresa mitt i fastan? Ska man inte avstå från värdsliga nöjen i fastan? Och ja, det kanske man ska. Men jag tror att vi har olika saker som vi behöver avstå från i fastan för att fastan ska fungera som den ska. En del av oss behöver avstå från jobb. En del av oss behöver avstå från vardag. En del av oss behöver avstå från sköna och ensamma hemmakvällar.

Resebloggen - my partner in crime

Mitt resesällskap Juhuu och jag har rest tillsammans tidigare. Det fungerar jätte bra. Ingen av oss spelar martyr eller vill bestämma allt själv. Ibland fungerar det nästan för bra. Vi är för bra på att uppmuntra varandra och ekonomin sätter inga gränser (vilket man får ta konsekvenserna av sen när man kommer hem). Några bilder:

Tack Juhuu för en fin resa! Varthän nästa gång?

Resebloggen - resans kulinariska upplevelser

Under så gott som hela resan åt vi mycket god mat och jag hade först tänkt sätta upp bilder och skriva om hela resans matupplevelser. Men nu väljer jag att fokusera på den gastronomiska höjdpunkten på fredagkväll: Søllerød Kro.

Även om jag tidigare ätit på restauranger i lyxklass var det här den lyxigaste och godaste måltiden någonsin. Det var champagne, tryffel, kaviar, kalvbräss, hummer, duva, ostron, foie gras och så vidare. Kan det finnas något godare än ostron och tryffel???

Jag skall försöka beskriva maträtterna lite utförligare men jag är rädd för att mycket av presentationen som gick på danska gick förbi mig.

1. Först drack vi champagne (naturligtvis tackar man ja när managern frågar...)
2. Som amuse-bouche fick vi ostpuffar
3. Har tydligen glömt en hel del och måste konsultera Juhuu innan jag fortsätter detta inlägg.

Återkommer.

Resebloggen - kyrkor vi firade mässa i

Under resan firade jag mässa i två kyrkor. På fredagen firade jag morgonmässa med Lunds stifts biskop i Lunds domkyrka och på söndagen firade vi högmässa med Helgeands församling i Helgeandskyrkan i Lund. Högmässan i Helgeandskyrkan var huvudorsaken till att jag ville resa till Lund.

Morgonmässan i Lunds domkyrka var fin. Vi var ett 30-tal personer i olika åldrar som firade mässa i högkoret i domkyrkan. Predikan av biskop Antje Jackalén var tänkvärd och det kändes gott att få be för de nödställda i Japan. Vi fick ingen agenda men den övriga församlingen bar liturgin och jag kände mig delaktig trots att jag inte kunde läsa/be/sjunga med i alla delar. Morgonmässa är ett fint sätt att inleda en dag på.

Högmässan i Helgeandskyrkan var också fin. Kyrkan var mindre än jag hade föreställt mig i förväg men själva gudstjänsten var nästan precis så som jag hade trott att den skulle vara. Vi deltog därför att jag gillar Fredrik Modéus syn på gudstjänst och församling. Jag har både hört honom föreläsa och läst hans böcker. Modéus har varit kyrkoherde i Helgeands församling. Modéus tankar ligger till grund för gudstjänstförnyelsen i vår församling. Det var fint att så många lekmän var aktiva i gudstjänsten och kyrkoherde Fredrik Ivarssons predikan var jätte, jätte bra. Det som kanske gjorde mest intryck på mig, förutom predikan, var ungdomen som hälsade oss alla välkomna till gudstjänsten. Särskilt hälsade han alla nya välkomna. Och om man som ny hade någon fråga eller bara ville komma och presentera sig så skulle han finnas tillgänglig bak i kyrkan efter gudstjänsten. Vilket ansvar att ge en ungdom! Jag blev så glad!

Pakkoruotsi

Å, vad jag skulle önska att valet inte var ett språkval. Att vi istället för att diskutera språkfrågor helt och hållet skulle kunna fokusera på värderingar. Som synen på pengar, miljö och mänskliga rättigheter.

Resebloggen -kyrkor vi såg

Under resan besökte vi fyra kyrkor. Tre av dem för att turista i och en för att fira mässa i. Här kommer kyrkorna i den ordning som vi besökte dem.

1. Lunds domkyrka

(från 1100-talet)

Kyrkan har en astronomisk klocka som spelar kl 12 och kl 15.

2. Frederiks kirke/Marmorkirke i Köpenhamn

(invigd 1894 men påbörjad 1740)

3. Vor Frue Kirke - Danmarks nationalhelgedom

(nuvarande från 18oo-t)

Kristusstatyn av Thorvaldsen är känd över hela världen.

4. Helgeandskyrkan i Lund

(invigd 1968)

Resebloggen - guld, glitter och kungligheter!

Mitt resesällskap äääälskar

guld, glitter (especially diamonds) och kungligheter.

Tur för honom att Köpenhamn är fyllt av sådana fåfängliga ting.

Vi besökte:

1. Slottet Amalienborg

När vi kom dit började en timmes lång föreställning av vaktombyte och paradmusik.

2. På slottets museum fanns en utställning om dronning Ingrid

3. Royal Copenhagen Flagship Store and Factory Outlet

På vägen till Vårfrukyrkan råkade vi stöta på en av Juhuus resehöjdpunkter. Nämligen Royal Copenhagen.

Högst uppe i butiken fanns världens mest exklusiva porslin som givetvis är Juhuus favorit. I butiken hittade han sin drömsoppskål. Bara 121.000 DKK! Försäljaren trodde först att det var jag, frun/prinsessan, som önskade sig Flora Danica porslin

4. Det Kongelige Teatern

Vi skulle egentligen ta del av Köpenhamns nattliv på St Peters torvet men på vägen till bussen passerade vi plötsligt kungliga teatern.

"Å, de spelar My Fair Lady! Och den ska börja om tio minuter... Jag sku gärna se den. Nej, men vi har inte råd. Nä, vi far vidare. Men ... tänk om vi ändå sku gå på musikal? Vad gör det om den e på danska? Vi kan ju pjäsen. Ok, vi far på teater!" Några kreditkort senare...

PS. Det Juhuu inte vet om är att vi också borde ha besökt Rosenborgs slott. Där finns bland annat ett Flora danica kabinett. Nåja, vi måste väl åka dit en gång till :)

Resebloggen - shop until you drop!

Jag shoppar typ aldrig. Åtminstone går jag inte omkring i butiker och kollar om där finns något intressant att köpa. Tycker inte att det är särskilt roligt och dessutom så onödigt. Men på resan hade jag en halv dag i Stockholm för mig själv. Och då strosade jag omkring på stan och gick i några affärer. Och överallt fanns det något jag tyckte att jag behövde ;)

Skolådan är från min favoritskoaffär: Knulp.

I Lund hittade vi en trevlig bokhandel, Arken, därifrån jag shoppade nördig teologlitteratur. Vem behöver inte ett grekiskt-engelskt lexikon och en bibelkommentar av Stanley Hauwerwas?

Resebloggen - med häst och kärra?

För några år sedan gjorde jag ett beslut att försöka leva mera skapelsevänligt. Det här har inneburit att jag undviker att flyga. Ofta är jag frestad och allra helst skulle jag vilja hoppa på ett billigt flyg till New York. Därför valde vi att åka båt, tåg och taxi under vår resa. Det gick hur bra som helst och allt kan bokas smärtfritt via nätet. Dock ska man komma ihåg att skriva ut sina tågbiljetter ifall man har kryssat för en sådan ruta ;)

Ett stort plus i kanten får Silja Galaxy som har en underbar skaldjursrestaurang: Happy Lobster. Lika så får vår taxichaufför i Köpenhamn en eloge. Vilken guide!

I hytten på VL Isabella

Ondskans moder - likgiltighet

"All that is necessery for the triumph of evil is for good men (and women) to do nothing" - Edmund Burke.

Resebloggen - det glamourösa boendet

Vandrarhemmet Tåget (1/5)

Länge i förväg hade jag valt ut vårt övernattningsställe i Lund. På webben hade jag hittat ett urcharmigt vandrarhem vid namn "Tåget". Vandrarhemmet var ett gammalt tåg stationerat bredvid tågstationen i Lund. Centralt, mysigt och mycket, mycket förmånligt. Tre nätter hade jag bokat och jag var nöjd och glad.

En natt stod vi ut. Visst såg det exakt ut så som på bilderna men ack så fel det kändes. Det var litet, trångt och klaustrofobiskt. Vi rymdes knappt och stå båda två samtidigt i kupén. Den utlovade wifin fungerade inte i sovvagnen. Värmereglaget hade två lägen - av och på - och därför hade vi kokhett i kupén. Varmvattnet fungerade med myntautomat och kostade 1kr per 2 minuter. Jag fick scoutlägerflashbacks istället för semesterfiilis.

Men visst fanns det några ljusglimtar också. Läget var väldigt central (fast det var lite svårt att hitta dit). Personalen var mycket trevlig. Och frukostbuffén fick godkänt.

Hotel Maritime (3,5/5)

Vandrarhemmet var alltså orsaken till att vi valde att spendera mera tid i Köpenhamn än planerat. På webben hittade jag ett budgethotell i centrala Köpenhamn med väldigt förmånliga priser (för att vara hotell). Vi bokade, betalade och hoppade på Öresundståget. Vilket fantastiskt beslut! Förutom att hotellet Maritime var avsevärt skönare och bekvämare så hade staden Köpenhamn mer att ge än Lund. Dessutom visade det sig att hotellet inte kunde ha ett bättre läge. Vi nådde alla sevärdheter till fots. Och till Juhuus glädje bodde vi bara 850m från Amalienborg :). Hotellet får 3,5 champagneglas. Det var enkelt men exakt det vi behövde. Mycket sköna sängar!

Resebloggen - städerna vi besökte

1. Stockholm (4/5)

På vägen till Lund stannade vi en halv dag i Stockholm. Jag skulle gå på loppis och besöka Stockholms vackra stadsbibliotek. Istället rörde jag mig på området Drottninggatan, Kungsgatan och Sergels torg. Och vad jag gjorde där kan du säkert lista ut...

2. Lund (2/5)

På torsdagskvällen möttes vi av ett mörkt, snöslaskigt och öde Lund. Trötta och hungriga kändes Lund fientligt inställd. Men det blev bättre. Staden är fylld av små, vackra stenhus och våra resemål (två kyrkor) gjorde väl i från sig. Just nu har jag ingen avsikt att återvända, åtminstone inte för att turista.

3. Köpenhamn (5/5)

Vi valde att överge Lund i förtid och spenderade mera tid i Köpenhamn än vi planerat. Och det visade sig vara ett fantastiskt beslut. Ett stenkast från Nyhavn (bilden) bodde vi och vi utforskade staden till fots. Och jag vill redan tillbaka. Jag är inte färdig med Köpenhamn.

Resebloggen - 16-21.3.2011

Man kan berätta om en resa på många olika sätt. Och jag väljer att göra det tematiskt med bilder. Bilderna har varierande kvalitet beroende på om de är tagna med min telefon eller om jag lånat dem från någon webbsida.

Resebloggens teman är:

1. Städerna vi besökte
2. Det glamourösa boendet
3. Med häst och kärra?
4. Shop until you drop
5. Guld, glitter och kungligheter!
6. Kyrkor vi såg
7. Kyrkor vi firade mässa i
8. Resans kulinariska upplevelser
9. My partner in crime
10. Heliga fastetider

Alla reseupplevelser betygssätts med 1-5 champagneglas .

På resa

Så länge som jag har väntat. Sett fram emot. Drömt om. Och nu är den här. Resan. En nördig teologresa med kulinarisk höjdpunkt.

Se vi går upp till Jerusalem i heliga fastetider

När man läser min blogg och mina inlägg om inplanerade gourmetmatupplevelser i michelinklass skulle man ju kunna få den bilden att jag inte alls bryr mig om att fastan inleddes igår. Men det gör jag, tack och lov. Fastan är en fin tid då man både får träna sin själ och vila i nåden. Hur jag fastar ska jag kanske berätta en annan dag. Men jag kan säga så mycket att hemma hos Miasas bjuds det varken på memma (det bästa i påskmatsväg) eller pyntas påskigt före uppståndelsedagen.

Välsignad fastetid!

Webbloppisar

Två av mina vänner har startat loppisar på nätet. Rekommenderar dem varmt! Bilderna tar er till deras butiker.

Lopptorget

Søllerød Kro

Igår valde jag och Juhuu en restaurang för resans matupplevelse. Nu hoppas vi att de har plats för oss. Så här står det på deras hemsida:

"Det hele begyndte i 1677, da den lokale præst fik tilladelse til krohold for sognebørn og gennemrejsende. I dag, over 300 år senere, er de idylliske rammer uforandrede med byens gadekær foran, skoven bagved, slottet på den ene side og kirken på den anden side."

Och maten ser lika vacker ut som omgivningen! Vilka färger!

Søllerød Kro

En dikt kvinnodagen till ära

Behåll dina rosor
duka av bordet istället
Behåll dina rosor
ljug lite mindre istället
Behåll dina rosor
hör vad jag säger istället
älska mig mindre
tro på mig mer
Behåll dina rosor

- Märta Tikkanen -

Internationella kvinnodagen

Jag har länge haft ett ambivalent förhållande till kvinnodagen. Självklart vill jag understöda kvinnors rättigheter och särskilt i ett internationellt perspektiv. Men varför alla grattisar och rosor? Vad har det med jämlikhet och jämställdhet att göra?

Jag förstår grattisarna och rosorna på morsdagen och farsdagen men på kvinnodagen?? Kanske någon kan förklara?

Istället föreslår jag att vi understöder kyrkans utlandshjälps kvinnobank.

Lund & Köpenhamn

Om du åkte till Köpenhamn för att äta gott på lyxig restaurang var skulle du äta då? Om det inte finns bord på Noma (vi står i kö)? Kompis Juhuu och jag ska på äventyr (nördigaste ever) till Lund & Köpenhamn och söker nu efter resans matupplevelse.

Juhuu utklädd till spanjor på L:s dinner party

Favoritblommor

Bakgrundsljud

När jag växte upp på landet i Österbotten ärvde jag av mina bröder och min omgivning en väldigt negativ inställning till finskan. Finska var svårt, obehagligt och något som tuffa människor ogillade. Man skulle helt enkelt inte lära sig finska. Det var inte coolt. Och så länge jag kommer ihåg så slutade jag lyssna när finska talades i stan eller på tv. Finskan blev ett bakgrundsljud som jag ägnade minimal uppmärksamhet åt.

Idag är det inte lika lätt att stänga ut finskan eftersom jag förstår vad som sägs. Och så gott som dagligen beklagar jag mig över att jag inte växte upp med en bättre attityd till finskan. Då kanske man hade lärt sig något i skolan?

Samma fenomen äger också rum i andra sammanhang. T.ex. när jag ska lyssna på nyheterna, en ljudbok eller en predikan. Det tar inte många sekunder så är min uppmärksamhet någon annanstans.

Ett rutigt liv

Idag samtalade vi om rutiner i mysrummet. Hur mycket man får gjort och hur ledig man kan känna sig när man lever ett inrutat liv. Och det är min dröm. Att leva ett liv med strikta rutiner. Jag har ett jobb som är allt annat än inrutat och därför tror jag att det skulle vara viktigt att själv skapa ett rutmönster i tillvaron.

Dessutom behövs väl rutiner för att spontaniteten ska kännas spontan?

Lever du ett rutigt liv?

(Edit 20.56) Nu kom jag på citatet jag ville sätta in när jag skrev inlägget. För flera år sedan läste jag en intervju med Torbjörn Kevin som fyllde 50 år. Han lever tydligen ett mycket rutmönstrat liv. Å, vad jag blev inspis när jag läste intervjun. Citatet som jag brukar dra upp nu och då löd: "Rutiner frigör energi". Det tror jag också.

Att gå förbi

Det senaste året har jag tänkt mycket på hur vi behandlar varandra. I helt vanliga vardagssituationer. I helt vanliga människorelationer. Det finns så många människor som, liksom prästen och leviten i berättelsen om den barmhärtige samariern (a k a samariten), går förbi.

Människor som egentligen enbart är intresserade av sig själva och sitt eget liv. Människor som så gott som aldrig frågar hur någon annan mår, eller vad någon annan sysslar med, eller vad någon annan drömmer om. Människor som berättar juttu efter juttu om sig själva och som alltid hittar ett sätt att relatera en annan människas berättelse eller tanke till sig själva. Människor som ser sig själva som så oändligt mycket mera värdefulla och förträffliga än de som de går förbi.

Sådan är förstås jag också ibland. Och det ber jag om förlåtelse för. O Gud, hjälp mig att bli som den coola samariern. Som såg och bekräftade. Som lyfte upp.

Ps. Vad ska man göra med prästerna och leviterna? Göra slut?

Gudstjänsten - del 5

Dags att svara på Daniels andra fråga.

2. En tanke och en gåta =): hur gör du med konfirmanderna för att de ska känna sig sedda och delaktiga. En grej som jag förstår att ni i Åbo gör mycket bättre än vi i matteus. Kan man göra samma sak med församlingen?

Å vad jag skulle önska att jag kunde säga att jag tror att konfirmanderna i Åbo svenska känner sig sedda och delaktiga i gudstjänsten. Men det tror jag inte alls att de gör. Och det är ju därför som vi planerar en skribaförnyelse. Och en gudstjänstförnyelse. De går liksom hand i hand.

I år har vi kommit så långt att alla fem konfirmandgrupper planerar och genomför en högmässa. På lördag får de undervisning om högmässans delar (utgående från sex ord: kyrie, gloria, agnus dei, sanctus, pax och credo) och så planerar vi högmässan (vi delar ut uppgifter, övar och samtalar). På söndag firar vi sedan högmässa tillsammans. Och de känner sig så oändligt mycket mera delaktiga. För det gör de faktiskt. Den söndagen. Men förhoppningsvis kan de förstå lite mera om vad gudstjänsten går ut på efter det.

Dessutom håller ju Fredrik på och testar ett nytt lägerkoncept som bäst och om det fungerar kommer konfirmanderna från det lägret att känna sig mer delaktiga i gudstjänsterna i vår än de övriga konfirmanderna. Men det återkommer vi till senare i vår när konfirmanderna utvärderar högmässan.

Tanken med skribaförnyelsen är att konfirmanderna ska få undervisning om kristen tro och om högmässan innan de ska börja delta i högmässorna.

Och här kommer vi in på det som du egentligen frågar. Kunde man göra samma sak med församlingen? Ja, det tror jag. Vi borde erbjuda församlingen gudstjänstskola både som en skild verksamhetsform men också som kontinuerlig gudstjänstskola i själva högmässan. Så att man vet vad t.ex. kyrie handlar om.

Därtill borde vi ge den gudstjänstfirande församlingen konkret möjlighet att vara med och påverka hur vi firar högmässa. Detta kunde man t.ex. göra genom att ordna ett gudstjänstmöte varje termin. På mötet kunde man få tycka till om allt från psalmval till gemenskapskänsla. Därefter skulle församlingsrådet och de församlingsanställde noggrant överväga de förslag som kommit upp och så småningom skulle gudstjänsten bli ännu mera delaktig och social.

Gudstjänsten - del 4

Berra ifrågasätter min tanke att sätta mer resurser (personal, pengar och tid) på gudstjänsten med den motiveringen att det tar resurser från annat som är viktigare. Som exempel använder han ungdomsarbetsledaren. Varför skulle ungdomsarbetsledaren sätta arbetstid på gudstjänsten istället för en ungdomskväll?

Men det var inte min tanke. Ungdomsarbetsledaren ska inte byta ut ungdomskvällen mot gudstjänsten utan båda behövs. På olika sätt.

På ungdomskvällen ska ungdomsarbetsledaren tillsammans med ungdomarna skapa verksamhet som de gillar och gärna kommer till. Det ska både finnas lågtröskelverksamhet och möjlighet till andlig fördjupning. Ungdomskvällar behövs av många olika orsaker. Inte minst för att ge ungdomar ett vettig ställe att hänga på. För sådana söker de och behöver de när de håller på och växer bort hemifrån. Och inte minst för att kunna se och bekräfta ungdomar som så helhjärtat behöver det.

På gudstjänsten ska ungdomsarbetsledaren fira gudstjänst tillsammans med hela församlingen och genom att engagera ungdomar att vara delaktiga bygga en församling som också kan mötas och känna gemenskap över generationsgränserna. På gudstjänsten ska ungdomsarbetsledaren hjälpa konfirmanderna att fira gudstjänst och känna sig delaktiga i den. Och ibland kan faktiskt antalet konfirmander som deltar i en gudstjänst vara fler än ungdomarna som deltar i en ungdomskväll. På gudstjänsten ska ungdomsarbetsledaren finnas till för de ungdomar (ja, jag vet att de är få men de finns) som faktiskt går i gudstjänsten.

När det gäller resurser överlag så lider vår kyrka av att inte veta vad hon vill. Ja Kyrkan vet väl, men vi som jobbar i den vet inte. Vi hittar på verksamhetsform efter verksamhetsform. Vi sliter ut oss och fyller i blankett efter blankett. Vi göder människans behov av att själv få välja från det andliga smörgåsbordet. Här tror jag att gudstjänsten skulle kunna vara lösningen.

Gudstjänsten - del 3

Daniel, som bloggar här, är skeptisk till gudstjänsten i dess traditionella form. Läs hans kommentar till mitt första inlägg om gudstjänsten. Han ställer två frågor. Nu ska jag svara på den första:

1. Varför? vad är det som är så viktigt med Gudstjänsten?

För mig är gudstjänsten huvudpoängen med att vara kyrka. I gudstjänsten samlas vi för att fira att Jesus Kristus har uppstått från de döda. Vi gör det som Jesus sade att vi skall göra: vi ber , vi berättar om Gud och delar tro, vi delar måltid, vi döper (tyvärr alltför sällan) och vi hjälper varandra. Och så har man gjort ända sedan Kristi uppståndelse.

Och vi som samlas är inte vi som annars trivs ihop och har samma intressen och åsikter. Utan vi som samlas är församlingen. Fattiga och rika. Gamla och unga. Välutbildade och lågutbildade. Karriärskvinnor och hemmapappor. Olika slag människor som tillsammans bildar Kristi kropp.

Det är inte underhållning, det är inte show, det är inte enkelt. Gudstjänsten är krävande, den utmanar och den kan till och med vara tråkig. Och så ska den vara.

Och när vi firar gudstjänst på rätt sätt förändras vi och går ut och gör världen bättre och vackrare.

I min drömgudstjänst:

- blir alla välkomnade med ett leende och en handskakning. Om det kommer någon ny så märker vi det.

- finns det plats för personliga vittnesmål i gudstjänsten. T.ex. som en del av predikan eller just före/efter den. Och vi som delar kan vara vem som helst i den gudstjänstfirande församlingen.

- finns det alltid möjlighet till själavård och personlig förbön, både före, under och efter gudstjänsten. I vår gudstjänstlokal storlek större skulle detta kunna äga rum i ett av sidokapellen.

- är barnen och ungdomarna välkomnade och medräknade. Det finns särskilda uppgifter i gudstjänsten som utförs av barn och ungdomar och barnen har egen predikan i sakristian. Dessutom finns det ritbord och barnboklåda i kyrkan.

- dricker vi alltid kyrkkaffe i kyrksalen eller i sakristian efter gudstjänsten. Prästen har inte bråttom någonstans utan finns till för oss som vill samtala. Kanske om dagens predikan, kanske om något som tynger. Kyrkkaffet är förstås bakat och ordnat av frivilliga.

- har alla medarbetare arbetstid. Ungdomsarbetarna leder och tar hand om ungdomarna som är med. Diakonerna har uppgifter vid nattvardsfirandet och finns till för dem som behöver dem. Dessutom vet församlingen om att diakonerna och ungdomsarbetarna är i högmässan varje söndag ifall man behöver träffa dem.

- utförs alla uppgifter som inte prästen och kantorn måste utföra av medlemmar i gudstjänstgrupper. Här kan jag ju räkna upp hur många som helst. T.ex. skrivs och bes kyrkans förbön av frivilliga. Och hela församlingen har möjlighet att lämna förbönsämnen i förväg.

- är åtminstone hälften av psalmerna sådana att församlingen känner igen dem och kan dem. Och vi sjunger taizésånger (i vår församling kanske man väljer andra slags sånger i en annan församling) under nattvarden. Svarsmusiken får gärna ha väldigt varierande musikstilar med solister och musikanter från den gudstjänstfirande församlingen.

- döper vi. Församlingen får vara med och be för de nydöpta och välkomna dem till församlingen.

- bedöms inte kvaliteten i mässan efter hur skickligt musikerna spelar eller hur fantastiskt prästerna predikar utan efter hur delaktig församlingen kände sig.

- uppbärs kollekten som offergång (dvs. man får gå fram och lämna sin kollekt) och den gudstjänstfirande församlingen har möjlighet att påverka vart pengarna går.

- kan man tända ljus och be vid olika sidoaltaren.

- är predikan livsnära och personlig (inte privat). Välförankrad i dagens texter och brännande aktuell samt berörande på ett existentiellt plan. Predikanten förbereder predikan omsorgsfullt, gärna genom att diskutera texterna med veckans gudstjänstgrupp.

- märker vi ifall någon som brukar delta i gudstjänsten saknas. Vi känner gemenskap med varandra och relationer byggs.

- inspireras vi att fortsätta gudstjänsten i vardagen genom att tjäna vår nästa.

- tränas vi i att vara kristna.

Gudstjänsten är församlingen centrum. Det är här vi möts för att tillsammans möta Gud och fira Kristi uppståndelse. Därutöver ska församlingen erbjuda smågruppsverksamhet under veckorna för de som behöver det. T.ex. kunde det finnas bibelgrupp, nybörjargrupp (typ alpha), samtalsgrupp, skilsmässogrupp, relationsgrupp, föräldragrupp.

Om jag kastar frågan tillbaka till dig, Daniel, vad tycker du att ska vara församlingens hjärta? Och hur skulle du förverkliga det?

Gudstjänsten - del 2

På facebook ställde jag frågan: "Handen på hjärtat. Vad behöver förnyas i gudstjänsten för att du ska delta så gott som varje vecka?" och jag fick många fina svar. Ett svar som gav mig en tankeställare var det som Jenni skrev: "Jag har också en känsla av att jag inte är saknad när jag inte är där". Så tråkigt att det är just så! Gudstjänsten har blivit så frivillig och anonym att ingen känner sig saknad när man inte är där. Det borde ju vara precis tvärtom.

Ett gott liv

Vad behöver fungera eller finnas i din vardag för att ditt liv ska vara gott?

Goda och nära relationer?

Tillräckligt med tid? För vad?

Ekonomisk trygghet?

God hälsa? Som innebär?

Rutiner?

Mål? Visioner? Drömmar?

Tillit? Till vad?

Mening?

Enkla vardagliga ting? Som t.ex. kaffe & uppdaterade bloggar?

Nöjen?

Kultur? Som böcker, filmer, musik?

Gudstjänsten - del 1

På radioprogrammet Svängrums blogg diskuterar Janette om gudstjänsten och jag tänkte haka på den diskussionen.

För mig är församlingen i grund och botten döpta människor som samlas för att fira gudstjänst. Utan församling firas ingen gudstjänst och utan gudstjänst finns ingen församling. Gudstjänsten ska vara församlingens hjärta och centrum.

Men tyvärr har gudstjänsten i många församlingar blivit perifer i förhållande till resten av verksamheten. Vi har tappat fokus. Största delen av resurserna (tid, personal & pengar) sätts på annat. Och hur skulle gudstjänsten då kunna fortsätta att vara nummer ett?

Det här har man till viss del insett. Därför har man försökt att göra gudstjänsten häftigare, modernare, vackrare, enklare m.m. (Och det är lätt att få människor att komma då gudstjänsterna verkligen är påkostade och storslagna. Men när det är "vanlig" gudstjänst veckan efter lyser de med sin frånvaro.) Ingenting av detta har hjälpt. Vad är det då som gått fel? Jo, man har fokuserat på formen istället för på upplevelsen/erfarenheten. Istället för att fråga hur formen på gudstjänsten ska vara borde vi fråga hur människor upplever gudstjänsten när de kommer.

Fredrik Modéus undersökte 35 församlingar i Sverige som hade ett högt antal gudstjänstbesökare och han drog den slutsatsen att det inte är formen på gudstjänsten som är det viktiga för att människor ska vilja komma söndag efter söndag utan att man känner sig delaktig och sedd.

Därför tror jag att:

1. Gudstjänsten måste åter igen bli församlingens hjärta. På alla sätt och vis.

2. Vi måste förnya gudstjänsten så att de som firar den känner sig delaktiga och sedda.

PS. Nu råkar jag vara en av de lyckliga prästerna som får jobba i en församling där det faktiskt kommer människor till kyrkan. Mellan 80-100+ så gott som varje söndag :)

PS 2. Läs gärna min kollega Fredriks blogg om att lära konfirmanderna att förstå gudstjänsten på vår blogg projektskriba.blogspot.com.

Varthän?

Jag funderar som bäst på vad denna blogg ska bli. Vad vill jag skriva om och vad vill jag inte skriva om? Är det ok att publicera inlägg som skrivits i all hast eller vill jag vara genomtänkt och välformulerad?

Själv gillar jag bloggar som delar liv och ger aha-upplevelser. Jag gillar bloggar med många och vackra bilder. Jag gillar bloggar som både handlar om vardagslivet och om nya insikter.

Några plus och minus i bloggvärlden a la Bäckskan:

+ vackra bilder

+ delade erfarenheter och goda råd

+ all världens recept

+ inredning

+ pyssel och handarbete

+ delade aha-upplevelser

+ reflektioner över tro & andlighet

+ politiska diskussioner

+ teologiska samtal

+ boktips & recensioner

+ tips på caféer, restauranger, brunchställen osv.

+ anekdoter ur vardagslivet

+ utvecklingssamtal

+ rädda världen - tankar (miljö, välgörenhet, gott liv)

+ lagom långa listor

- dagens outfit

- sminktips

- modeinlägg

- hänt i dag, i går, den här veckan, sen julen (funkar bara ibland)

- allmänt dissande

- alltför långa listor

Vilka slags bloggar gillar du?

En solskenshistoria

Miljögruppen hade länge planerat en miljömässa och jag skulle föra dialogpredikan med Janina Andersson. Vi var väl förberedda och såg fram emot gudstjänsten som skulle gå av stapeln på söndagkväll. På fredagkväll inser jag att videokanonen är sönder... panik! Vi som skulle visa fina naturbilder på väggen bredvid altaret hela mässan.

På lördagmorgon har problemet ännu inte löst sig och jag börjar ge upp. Jag statusuppdaterar min frustation på facebook, något i stil med: "Miljömässa imorgon och videokanonen är sönder... panik!".

Lördagen är fullbokad med jobb och jag far iväg för att hålla en jordfästning + minnesstund. Tre timmar senare kommer jag tillbaka till jobbet. När jag kommer in i mitt arbetsrum ser jag till min förvåning en videokanon på min skrivbordstol! Va?!! Varifrån kommer den??

Min första tanke är att vår effektiva vaktmästare rusat till butiken och köpt en videokanon i all hast men hon nekar när jag frågar. Förbryllad loggar jag in på facebook och ser att flera personer har kommenterat min status. Jag hade fått flera tips på varifrån jag på en lördagförmiddag kunde låna en videokanon men den sista kommentaren löd ungefär så här: "Jag har en extra videokanon hemma som jag inte behöver. Jag ska in till stan så jag kan komma med den till församlingshemmet."

Kassören i min gamla kör hade en extra hemma! Och när jag senare i veckan undrade vart jag ska föra tillbaka den får jag svaret: "Församlingen kan få den ifall ni har användning för den."

Vilka fina människor det finns!

Tänk!

Ibland, nu och då, slås jag av insikten att det finns ungefär sex miljarder människor som upplever världen ur sitt eget perspektiv. Tänk att just jag är just jag och att mitt liv är just så som det är. Tänk att hur jag än anstränger mig så kan jag inte uppleva någon annans liv än mitt eget. Visst kan jag känna empati och leva mig in i en annans liv. Men jag kan bara leva och erfara mitt eget. Jag är här och du är där. Vi delar samma tillvaro men inte samma upplevelse av tillvaron. Fascinerande!

Det betyder också att om jag hjälper en annan människa att få ett bättre liv eller ens en gladare dag så hjälper jag en hel världsbild. Det är både stort och fantastiskt!

I stället för TV

Många förfasar sig över all den tid som människor idag spenderar på webben. Det gör jag också. Alltså spenderar tid på webben. Självklart är felprioriterad datortid av ondo och självklart finns det oändligt med webbsidor som är tidstjuvar och hjärndödande. Men hur många är inte vi som nästan helt och hållet slutat se på TV till följd av internetsurffandet? Hur många är inte vi som löst praktiska problem på nolltid tack vare sociala medier? Och hur många är inte vi som blivit uppbyggda av att andra delat med sig av sin erfarenheter på det världsvida nätet?

Jag hävdar med det bestämdaste att bloggar och andra sociala medier inte motverkar möten ansikte mot ansikte. Tvärtom. Människor som är sociala och nätverkande på webben har med stor sannolikhet ett större socialt umgänge IRL än tidigare.

Att dela

Det finns en klassisk UK-sång som går (ungefär) så här:

Jag är fri (klapp, klapp), att dela, vi (klapp, klapp) får vara med och ge av det vi fått. För när vi ger (klapp, klapp), så får vi mer (klapp, klapp), det låter konstigt vänt men så har Gud bestämt.

Jag tror att det är Matte Fontell från Borgå som skrivit sången. Rätta mig om jag har fel.

När bloggvärlden fungerar som allra bäst, fungerar den just så som i sången. Människor delar sina liv - erfarenheter, tankar, drömmar, vardagslyckor och -olyckor - med kända och okända och man växer, mognar, hittar flera bitar av sig själv. Man får mer av att ge.

Att samtala om sådant som är viktigt på riktigt får mig att vibrera inombords. Helig Ande kallar jag det. Berusad på bästa sätt.

Välkomi ti Miasas!

Vi blir till i mötet med varandra. Jag formas i mötet med dig, kära bloggare i bloggvärlden, och inbjuder nu dig (och alla andra) att formas i mötet med mig.