onsdag 23 februari 2011

Att gå förbi

Det senaste året har jag tänkt mycket på hur vi behandlar varandra. I helt vanliga vardagssituationer. I helt vanliga människorelationer. Det finns så många människor som, liksom prästen och leviten i berättelsen om den barmhärtige samariern (a k a samariten), går förbi.

Människor som egentligen enbart är intresserade av sig själva och sitt eget liv. Människor som så gott som aldrig frågar hur någon annan mår, eller vad någon annan sysslar med, eller vad någon annan drömmer om. Människor som berättar juttu efter juttu om sig själva och som alltid hittar ett sätt att relatera en annan människas berättelse eller tanke till sig själva. Människor som ser sig själva som så oändligt mycket mera värdefulla och förträffliga än de som de går förbi.

Sådan är förstås jag också ibland. Och det ber jag om förlåtelse för. O Gud, hjälp mig att bli som den coola samariern. Som såg och bekräftade. Som lyfte upp.

Ps. Vad ska man göra med prästerna och leviterna? Göra slut?

4 kommentarer:

  1. det är svårt, att vara så bra man skulle vilja. men jag lägger mitt kol på att åtminstone försöka vara så schysst som möjligt mot min egen familj. för det verkar som om det ofta är de som står en närmast som får sämst behandling. av nån sorts ren slentrian.

    SvaraRadera
  2. JAg gick förbi en tiggare med vädjande blick idag. Levit eller präst?

    SvaraRadera
  3. Tiggarna gör denna fråga brännande aktuell. Och, ja, jag går också ofta förbi. Levit eller präst?

    SvaraRadera
  4. Javisst gör tiggarna denna fråga brännande aktuell. Ändå tänkte jag på ännu mer vardagliga situationer. Kanske vid en kopp fika med en vän eller vid middagsbordet hemma med familjen. I sådana sammanhang finns det människor som bara ser sig själva och sina intressen. Som går förbi genom att inte intressera sig för den som de möter eller t.o.m. lever med.

    Men till tiggarna. Kanske tiggarna får vara en påminnelse för oss att det finns fattigdom och orättvisor i världen som vi som kristna/människor har ansvar för? Jag kommer inte ihåg vem som sade att vi har inte fått vår egendom eller våra rikedomar för vår egen skull utan för de fattigas skull.

    Kanske tiggarna får vara en påminnelse om att vi ska dela med oss. Inte genom att understöda människohandel (som kanske risken är att vi gör när vi ger pengar till de tiggare som sitter på gatorna i våra städer)utan genom att ge pengar i kollekten eller till välgörande ändamål. Bibelns tal om tionde är kanske ingen dum idé?

    SvaraRadera