Lösning

I flera dagar har jag funderat på ett problem. Vänt och vridit och veckat pannan. Jag borde göra si och så men hur ska det gå till? Och så ikväll gick det upp ett ljus. Och lösningen var så självklar och så enkel. De bästa lösningarna är oftast det. Självklara och enkla.

Känsloliv

Efter påsken har jag börjat läsa en kalender med dagliga tips på andliga övningar. Eller vad man nu ska kalla dem. Filosofin bakom tar jag men en nypa salt men texterna kan vara rätt så tänkvärda. Idag handlade texten om hur man kan förändra sitt liv. Det är så enkelt som att förändra känslorna i ens inre. Så enkelt. Destu mera glädje du känner destu mera glädje får du. Och så vidare.

Och jag undrar i mitt stilla sinne - om det skulle vara enkelt att förändra ens känsloliv så skulle alla psykologer, själavårdare och psykiatrer vara arbetslösa.

Att göra saker idag

Ni vet hur det är. Man skjuter fram en mindre rolig uppgift och vid varje framskjutande växer uppgiften. En liten sak som att ringa ett samtal till en byråkrat på ett statligt kontor blir till ett berg större än en julpredikan.

Nu ska jag försöka vända på steken och göra det värsta först. När jag sätter mig vid mitt arbetsbord på morgonen och ska ta itu med dagens uppgifter så skall jag börja med det som känns minst roligt. Få se hur många dagar jag kommer ihåg det? (Kanske man kunde sätta en påminnelselapp på datorskärmen?)

Dessutom så har jag krönt en av mina lediga dagar i veckan till en tackla-de-ogjorda-monstren-dag. En sån dag hade jag igår. Och det var så skönt. Allt blev inte färdigt men allt blev påbörjat.

Två mior i ett skal

Ibland är det som om det skulle existera två olika mior i mitt liv. Den effektiva, koncentrerade, kreativa och utåtriktade mian som kan jobba hur många timmar som helst i streck med alltfrån skribalektioner till pappersjobb. Och så den inffektiva, drömmande, långsamma och introverta mian som knappt får någonting gjort på en ledig dag.

Balans mellan dessa bipolära sidor av min personlighet skulle vara önskvärt. Därför denna strävan till en rutmönstrad verklighet.

Tacksam

En välbeprövad andlig övning som både tränar självkänslan och ger livsglädje är att dagligen lista saker som man är tacksam över.

Idag är jag tacksam över:

• solen
• värmen
• bara ben
• fikavännerna
• livslusten
• nåden
• telefonsamtalen som äntligen blev av
• underbart god kyckling a la nakna kocken
• paj gjord på rester för matlådor (marthapoäng)
• påbörjad vårstädning av balkongen (undrar om någon någonsin städat under trallarna???)
• step med Marika C
• möten på world wide web
• steg två på vägen till drömmen med stort D
• kropp som är trött efter en aktiv dag

Lever du?

En av betraktelserna i Wikströms bok handlar om hur vi väljer att leva våra liv. Står vi på scenen i vårt livsdrama eller är vi åskådare på tredje raden? Har vi åsikter, tankar, drömmar och kavlar upp ärmarna när vi vill förändring, framåt, nya saker eller svarar vi undflyende på frågor om sådant som spelar roll och låter andra välja färdriktning?

Sitter du bakom ratten eller i baksätet?

Att älska livet mer än dess mening

Under fastan har jag och en fastegrupp bestående av teologie studerande läst boken "Att älska livet mer än dess mening" av Owe Wikström. Boken består av betraktelser och övningar för 7 veckor. Vi har läst texterna och gjort övningarna på egen hand och sedan träffats varje torsdag för att samtala och fira veckomässa med församlingen.

Boken är bra, speciellt betraktelserna är tankeväckande och fina. Men boken är nog skriven för en annan målgrupp. En målgrupp som inte består av människor som varje dag funderar över, lever och andas teologi och kristen tro.

Att fasta tillsammans i grupp har däremot varit mycket givande. Det gör jag gärna om. Varje vecka påminns man om fastan som fortgår och dessutom får man stöd av varandra i gruppen genom samtal och gemenskap.

Boken kan jag rekommendera för dig som upplever dig som en sökare. Som kanske inte ännu har formulerat din tro och som vill ge dig av på en resa inåt, mot något större än dig själv.

Påskafton

Det är få helg- eller festdagar som präster har ledigt. Men idag är en sådan dag. Om man nu kan kalla påskaftonen för en helgdag. Ifall man inte har påsknattsmässa så finns det inga normala arbetsuppgifter på påskaftonen. Eftersom vi väntar på uppståndelsen och det råder sorg i kyrkoåret hålls inga förrättningar och inga andra tillställningar.

1:a maj är den enda röda helgdagen på hela året som inte kyrklig. Då ordnas inga gudstjänster. Förutom i år då den infaller på en söndag. Men det harmar säkert alla som förlorar en ledig arbetsdag och inte bara prästerskapet.

Ha en skön och välsignad påskhelg!

Ondskans moder del 2

Ibland kan det vara en hårfin skillnad mellan att vila i nåden och att vara likgiltig.

Skal

Ibland möter man människor som är vänliga, artiga och trevliga. De både småpratar väder och diskuterar viktiga ting. De ler. Intresserar sig för andra. Bidrar med kunskap.

Men man möts inte. Inte på riktigt. Det finns ett skal som inte går att tränga igenom. Och när man skiljs åt känner man sig inte rikare utan berövad. Berövad på gemenskap och sånt som gör livet värt att leva.

Skrällande cymbaler

"Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit." (1 Kor 13:1-)

Under fastan har jag funderat mycket på sådant som ibland kallas för att leva ett radikalt liv i Kristi efterföljd. Det ska ju synas och kännas i ens liv att man är kristen. Man kan t.ex. sluta se på tv eller bli vegetarian eller gå i kyrkan varenda eviga söndag. Och jag tycker allt sådant är mycket gott. Det gör jag. På riktigt.

Men spelar dessa saker överhuvudtaget någon roll om man inte älskar sin nästa? Om man inte tar hand om ens vänner som mår dålig? Om man inte hjälper främlingen på gatan? Om man inte ser andras välmående som viktigare än ens eget?

Blir man inte då en hycklare eller en skrällande cymbal?

Påskvandring

Dagarna eller veckorna innan påsk är sällan särskilt stilla om man jobbar i en församling. Just nu ordnar vi påskvandring för barn i dagis- och lågstadieåldern (åk1-2). 26 grupper deltar i påskvandringen under fem förmiddagar.

I år spelar jag både lärjunge och soldat. Det här betyder att jag tvättar fötter före sista måltiden och berättar i Getsemane trädgård om hur Jesus helade mitt öra efter att Petrus huggit av det. Det är hur kul som helst, även om det kan bli lite stressigt ibland.

Barnens respons är fantastisk:

- Men det måste ju ha gjort jätteont när Petrus högg av ditt öra!!!

- Va fint att Jesus kunde sätta det tillbaka! (barnet applåderar)

- Varför skulle ni ta fast Jesus? (Jag svarar spontant: därför att en del människor hade sagt att han varit dum) ..men så får man ju inte säga!

Resebloggen - heliga fastetider

Man kan fråga sig varför två teologer beger sig iväg på världens nöjesresa mitt i fastan? Ska man inte avstå från värdsliga nöjen i fastan? Och ja, det kanske man ska. Men jag tror att vi har olika saker som vi behöver avstå från i fastan för att fastan ska fungera som den ska. En del av oss behöver avstå från jobb. En del av oss behöver avstå från vardag. En del av oss behöver avstå från sköna och ensamma hemmakvällar.

Resebloggen - my partner in crime

Mitt resesällskap Juhuu och jag har rest tillsammans tidigare. Det fungerar jätte bra. Ingen av oss spelar martyr eller vill bestämma allt själv. Ibland fungerar det nästan för bra. Vi är för bra på att uppmuntra varandra och ekonomin sätter inga gränser (vilket man får ta konsekvenserna av sen när man kommer hem). Några bilder:

Tack Juhuu för en fin resa! Varthän nästa gång?

Resebloggen - resans kulinariska upplevelser

Under så gott som hela resan åt vi mycket god mat och jag hade först tänkt sätta upp bilder och skriva om hela resans matupplevelser. Men nu väljer jag att fokusera på den gastronomiska höjdpunkten på fredagkväll: Søllerød Kro.

Även om jag tidigare ätit på restauranger i lyxklass var det här den lyxigaste och godaste måltiden någonsin. Det var champagne, tryffel, kaviar, kalvbräss, hummer, duva, ostron, foie gras och så vidare. Kan det finnas något godare än ostron och tryffel???

Jag skall försöka beskriva maträtterna lite utförligare men jag är rädd för att mycket av presentationen som gick på danska gick förbi mig.

1. Först drack vi champagne (naturligtvis tackar man ja när managern frågar...)
2. Som amuse-bouche fick vi ostpuffar
3. Har tydligen glömt en hel del och måste konsultera Juhuu innan jag fortsätter detta inlägg.

Återkommer.

Resebloggen - kyrkor vi firade mässa i

Under resan firade jag mässa i två kyrkor. På fredagen firade jag morgonmässa med Lunds stifts biskop i Lunds domkyrka och på söndagen firade vi högmässa med Helgeands församling i Helgeandskyrkan i Lund. Högmässan i Helgeandskyrkan var huvudorsaken till att jag ville resa till Lund.

Morgonmässan i Lunds domkyrka var fin. Vi var ett 30-tal personer i olika åldrar som firade mässa i högkoret i domkyrkan. Predikan av biskop Antje Jackalén var tänkvärd och det kändes gott att få be för de nödställda i Japan. Vi fick ingen agenda men den övriga församlingen bar liturgin och jag kände mig delaktig trots att jag inte kunde läsa/be/sjunga med i alla delar. Morgonmässa är ett fint sätt att inleda en dag på.

Högmässan i Helgeandskyrkan var också fin. Kyrkan var mindre än jag hade föreställt mig i förväg men själva gudstjänsten var nästan precis så som jag hade trott att den skulle vara. Vi deltog därför att jag gillar Fredrik Modéus syn på gudstjänst och församling. Jag har både hört honom föreläsa och läst hans böcker. Modéus har varit kyrkoherde i Helgeands församling. Modéus tankar ligger till grund för gudstjänstförnyelsen i vår församling. Det var fint att så många lekmän var aktiva i gudstjänsten och kyrkoherde Fredrik Ivarssons predikan var jätte, jätte bra. Det som kanske gjorde mest intryck på mig, förutom predikan, var ungdomen som hälsade oss alla välkomna till gudstjänsten. Särskilt hälsade han alla nya välkomna. Och om man som ny hade någon fråga eller bara ville komma och presentera sig så skulle han finnas tillgänglig bak i kyrkan efter gudstjänsten. Vilket ansvar att ge en ungdom! Jag blev så glad!

Pakkoruotsi

Å, vad jag skulle önska att valet inte var ett språkval. Att vi istället för att diskutera språkfrågor helt och hållet skulle kunna fokusera på värderingar. Som synen på pengar, miljö och mänskliga rättigheter.