Lund & Köpenhamn

Om du åkte till Köpenhamn för att äta gott på lyxig restaurang var skulle du äta då? Om det inte finns bord på Noma (vi står i kö)? Kompis Juhuu och jag ska på äventyr (nördigaste ever) till Lund & Köpenhamn och söker nu efter resans matupplevelse.

Juhuu utklädd till spanjor på L:s dinner party

Favoritblommor

Bakgrundsljud

När jag växte upp på landet i Österbotten ärvde jag av mina bröder och min omgivning en väldigt negativ inställning till finskan. Finska var svårt, obehagligt och något som tuffa människor ogillade. Man skulle helt enkelt inte lära sig finska. Det var inte coolt. Och så länge jag kommer ihåg så slutade jag lyssna när finska talades i stan eller på tv. Finskan blev ett bakgrundsljud som jag ägnade minimal uppmärksamhet åt.

Idag är det inte lika lätt att stänga ut finskan eftersom jag förstår vad som sägs. Och så gott som dagligen beklagar jag mig över att jag inte växte upp med en bättre attityd till finskan. Då kanske man hade lärt sig något i skolan?

Samma fenomen äger också rum i andra sammanhang. T.ex. när jag ska lyssna på nyheterna, en ljudbok eller en predikan. Det tar inte många sekunder så är min uppmärksamhet någon annanstans.

Ett rutigt liv

Idag samtalade vi om rutiner i mysrummet. Hur mycket man får gjort och hur ledig man kan känna sig när man lever ett inrutat liv. Och det är min dröm. Att leva ett liv med strikta rutiner. Jag har ett jobb som är allt annat än inrutat och därför tror jag att det skulle vara viktigt att själv skapa ett rutmönster i tillvaron.

Dessutom behövs väl rutiner för att spontaniteten ska kännas spontan?

Lever du ett rutigt liv?

(Edit 20.56) Nu kom jag på citatet jag ville sätta in när jag skrev inlägget. För flera år sedan läste jag en intervju med Torbjörn Kevin som fyllde 50 år. Han lever tydligen ett mycket rutmönstrat liv. Å, vad jag blev inspis när jag läste intervjun. Citatet som jag brukar dra upp nu och då löd: "Rutiner frigör energi". Det tror jag också.

Att gå förbi

Det senaste året har jag tänkt mycket på hur vi behandlar varandra. I helt vanliga vardagssituationer. I helt vanliga människorelationer. Det finns så många människor som, liksom prästen och leviten i berättelsen om den barmhärtige samariern (a k a samariten), går förbi.

Människor som egentligen enbart är intresserade av sig själva och sitt eget liv. Människor som så gott som aldrig frågar hur någon annan mår, eller vad någon annan sysslar med, eller vad någon annan drömmer om. Människor som berättar juttu efter juttu om sig själva och som alltid hittar ett sätt att relatera en annan människas berättelse eller tanke till sig själva. Människor som ser sig själva som så oändligt mycket mera värdefulla och förträffliga än de som de går förbi.

Sådan är förstås jag också ibland. Och det ber jag om förlåtelse för. O Gud, hjälp mig att bli som den coola samariern. Som såg och bekräftade. Som lyfte upp.

Ps. Vad ska man göra med prästerna och leviterna? Göra slut?

Gudstjänsten - del 5

Dags att svara på Daniels andra fråga.

2. En tanke och en gåta =): hur gör du med konfirmanderna för att de ska känna sig sedda och delaktiga. En grej som jag förstår att ni i Åbo gör mycket bättre än vi i matteus. Kan man göra samma sak med församlingen?

Å vad jag skulle önska att jag kunde säga att jag tror att konfirmanderna i Åbo svenska känner sig sedda och delaktiga i gudstjänsten. Men det tror jag inte alls att de gör. Och det är ju därför som vi planerar en skribaförnyelse. Och en gudstjänstförnyelse. De går liksom hand i hand.

I år har vi kommit så långt att alla fem konfirmandgrupper planerar och genomför en högmässa. På lördag får de undervisning om högmässans delar (utgående från sex ord: kyrie, gloria, agnus dei, sanctus, pax och credo) och så planerar vi högmässan (vi delar ut uppgifter, övar och samtalar). På söndag firar vi sedan högmässa tillsammans. Och de känner sig så oändligt mycket mera delaktiga. För det gör de faktiskt. Den söndagen. Men förhoppningsvis kan de förstå lite mera om vad gudstjänsten går ut på efter det.

Dessutom håller ju Fredrik på och testar ett nytt lägerkoncept som bäst och om det fungerar kommer konfirmanderna från det lägret att känna sig mer delaktiga i gudstjänsterna i vår än de övriga konfirmanderna. Men det återkommer vi till senare i vår när konfirmanderna utvärderar högmässan.

Tanken med skribaförnyelsen är att konfirmanderna ska få undervisning om kristen tro och om högmässan innan de ska börja delta i högmässorna.

Och här kommer vi in på det som du egentligen frågar. Kunde man göra samma sak med församlingen? Ja, det tror jag. Vi borde erbjuda församlingen gudstjänstskola både som en skild verksamhetsform men också som kontinuerlig gudstjänstskola i själva högmässan. Så att man vet vad t.ex. kyrie handlar om.

Därtill borde vi ge den gudstjänstfirande församlingen konkret möjlighet att vara med och påverka hur vi firar högmässa. Detta kunde man t.ex. göra genom att ordna ett gudstjänstmöte varje termin. På mötet kunde man få tycka till om allt från psalmval till gemenskapskänsla. Därefter skulle församlingsrådet och de församlingsanställde noggrant överväga de förslag som kommit upp och så småningom skulle gudstjänsten bli ännu mera delaktig och social.

Gudstjänsten - del 4

Berra ifrågasätter min tanke att sätta mer resurser (personal, pengar och tid) på gudstjänsten med den motiveringen att det tar resurser från annat som är viktigare. Som exempel använder han ungdomsarbetsledaren. Varför skulle ungdomsarbetsledaren sätta arbetstid på gudstjänsten istället för en ungdomskväll?

Men det var inte min tanke. Ungdomsarbetsledaren ska inte byta ut ungdomskvällen mot gudstjänsten utan båda behövs. På olika sätt.

På ungdomskvällen ska ungdomsarbetsledaren tillsammans med ungdomarna skapa verksamhet som de gillar och gärna kommer till. Det ska både finnas lågtröskelverksamhet och möjlighet till andlig fördjupning. Ungdomskvällar behövs av många olika orsaker. Inte minst för att ge ungdomar ett vettig ställe att hänga på. För sådana söker de och behöver de när de håller på och växer bort hemifrån. Och inte minst för att kunna se och bekräfta ungdomar som så helhjärtat behöver det.

På gudstjänsten ska ungdomsarbetsledaren fira gudstjänst tillsammans med hela församlingen och genom att engagera ungdomar att vara delaktiga bygga en församling som också kan mötas och känna gemenskap över generationsgränserna. På gudstjänsten ska ungdomsarbetsledaren hjälpa konfirmanderna att fira gudstjänst och känna sig delaktiga i den. Och ibland kan faktiskt antalet konfirmander som deltar i en gudstjänst vara fler än ungdomarna som deltar i en ungdomskväll. På gudstjänsten ska ungdomsarbetsledaren finnas till för de ungdomar (ja, jag vet att de är få men de finns) som faktiskt går i gudstjänsten.

När det gäller resurser överlag så lider vår kyrka av att inte veta vad hon vill. Ja Kyrkan vet väl, men vi som jobbar i den vet inte. Vi hittar på verksamhetsform efter verksamhetsform. Vi sliter ut oss och fyller i blankett efter blankett. Vi göder människans behov av att själv få välja från det andliga smörgåsbordet. Här tror jag att gudstjänsten skulle kunna vara lösningen.

Gudstjänsten - del 3

Daniel, som bloggar här, är skeptisk till gudstjänsten i dess traditionella form. Läs hans kommentar till mitt första inlägg om gudstjänsten. Han ställer två frågor. Nu ska jag svara på den första:

1. Varför? vad är det som är så viktigt med Gudstjänsten?

För mig är gudstjänsten huvudpoängen med att vara kyrka. I gudstjänsten samlas vi för att fira att Jesus Kristus har uppstått från de döda. Vi gör det som Jesus sade att vi skall göra: vi ber , vi berättar om Gud och delar tro, vi delar måltid, vi döper (tyvärr alltför sällan) och vi hjälper varandra. Och så har man gjort ända sedan Kristi uppståndelse.

Och vi som samlas är inte vi som annars trivs ihop och har samma intressen och åsikter. Utan vi som samlas är församlingen. Fattiga och rika. Gamla och unga. Välutbildade och lågutbildade. Karriärskvinnor och hemmapappor. Olika slag människor som tillsammans bildar Kristi kropp.

Det är inte underhållning, det är inte show, det är inte enkelt. Gudstjänsten är krävande, den utmanar och den kan till och med vara tråkig. Och så ska den vara.

Och när vi firar gudstjänst på rätt sätt förändras vi och går ut och gör världen bättre och vackrare.

I min drömgudstjänst:

- blir alla välkomnade med ett leende och en handskakning. Om det kommer någon ny så märker vi det.

- finns det plats för personliga vittnesmål i gudstjänsten. T.ex. som en del av predikan eller just före/efter den. Och vi som delar kan vara vem som helst i den gudstjänstfirande församlingen.

- finns det alltid möjlighet till själavård och personlig förbön, både före, under och efter gudstjänsten. I vår gudstjänstlokal storlek större skulle detta kunna äga rum i ett av sidokapellen.

- är barnen och ungdomarna välkomnade och medräknade. Det finns särskilda uppgifter i gudstjänsten som utförs av barn och ungdomar och barnen har egen predikan i sakristian. Dessutom finns det ritbord och barnboklåda i kyrkan.

- dricker vi alltid kyrkkaffe i kyrksalen eller i sakristian efter gudstjänsten. Prästen har inte bråttom någonstans utan finns till för oss som vill samtala. Kanske om dagens predikan, kanske om något som tynger. Kyrkkaffet är förstås bakat och ordnat av frivilliga.

- har alla medarbetare arbetstid. Ungdomsarbetarna leder och tar hand om ungdomarna som är med. Diakonerna har uppgifter vid nattvardsfirandet och finns till för dem som behöver dem. Dessutom vet församlingen om att diakonerna och ungdomsarbetarna är i högmässan varje söndag ifall man behöver träffa dem.

- utförs alla uppgifter som inte prästen och kantorn måste utföra av medlemmar i gudstjänstgrupper. Här kan jag ju räkna upp hur många som helst. T.ex. skrivs och bes kyrkans förbön av frivilliga. Och hela församlingen har möjlighet att lämna förbönsämnen i förväg.

- är åtminstone hälften av psalmerna sådana att församlingen känner igen dem och kan dem. Och vi sjunger taizésånger (i vår församling kanske man väljer andra slags sånger i en annan församling) under nattvarden. Svarsmusiken får gärna ha väldigt varierande musikstilar med solister och musikanter från den gudstjänstfirande församlingen.

- döper vi. Församlingen får vara med och be för de nydöpta och välkomna dem till församlingen.

- bedöms inte kvaliteten i mässan efter hur skickligt musikerna spelar eller hur fantastiskt prästerna predikar utan efter hur delaktig församlingen kände sig.

- uppbärs kollekten som offergång (dvs. man får gå fram och lämna sin kollekt) och den gudstjänstfirande församlingen har möjlighet att påverka vart pengarna går.

- kan man tända ljus och be vid olika sidoaltaren.

- är predikan livsnära och personlig (inte privat). Välförankrad i dagens texter och brännande aktuell samt berörande på ett existentiellt plan. Predikanten förbereder predikan omsorgsfullt, gärna genom att diskutera texterna med veckans gudstjänstgrupp.

- märker vi ifall någon som brukar delta i gudstjänsten saknas. Vi känner gemenskap med varandra och relationer byggs.

- inspireras vi att fortsätta gudstjänsten i vardagen genom att tjäna vår nästa.

- tränas vi i att vara kristna.

Gudstjänsten är församlingen centrum. Det är här vi möts för att tillsammans möta Gud och fira Kristi uppståndelse. Därutöver ska församlingen erbjuda smågruppsverksamhet under veckorna för de som behöver det. T.ex. kunde det finnas bibelgrupp, nybörjargrupp (typ alpha), samtalsgrupp, skilsmässogrupp, relationsgrupp, föräldragrupp.

Om jag kastar frågan tillbaka till dig, Daniel, vad tycker du att ska vara församlingens hjärta? Och hur skulle du förverkliga det?

Gudstjänsten - del 2

På facebook ställde jag frågan: "Handen på hjärtat. Vad behöver förnyas i gudstjänsten för att du ska delta så gott som varje vecka?" och jag fick många fina svar. Ett svar som gav mig en tankeställare var det som Jenni skrev: "Jag har också en känsla av att jag inte är saknad när jag inte är där". Så tråkigt att det är just så! Gudstjänsten har blivit så frivillig och anonym att ingen känner sig saknad när man inte är där. Det borde ju vara precis tvärtom.

Ett gott liv

Vad behöver fungera eller finnas i din vardag för att ditt liv ska vara gott?

Goda och nära relationer?

Tillräckligt med tid? För vad?

Ekonomisk trygghet?

God hälsa? Som innebär?

Rutiner?

Mål? Visioner? Drömmar?

Tillit? Till vad?

Mening?

Enkla vardagliga ting? Som t.ex. kaffe & uppdaterade bloggar?

Nöjen?

Kultur? Som böcker, filmer, musik?

Gudstjänsten - del 1

På radioprogrammet Svängrums blogg diskuterar Janette om gudstjänsten och jag tänkte haka på den diskussionen.

För mig är församlingen i grund och botten döpta människor som samlas för att fira gudstjänst. Utan församling firas ingen gudstjänst och utan gudstjänst finns ingen församling. Gudstjänsten ska vara församlingens hjärta och centrum.

Men tyvärr har gudstjänsten i många församlingar blivit perifer i förhållande till resten av verksamheten. Vi har tappat fokus. Största delen av resurserna (tid, personal & pengar) sätts på annat. Och hur skulle gudstjänsten då kunna fortsätta att vara nummer ett?

Det här har man till viss del insett. Därför har man försökt att göra gudstjänsten häftigare, modernare, vackrare, enklare m.m. (Och det är lätt att få människor att komma då gudstjänsterna verkligen är påkostade och storslagna. Men när det är "vanlig" gudstjänst veckan efter lyser de med sin frånvaro.) Ingenting av detta har hjälpt. Vad är det då som gått fel? Jo, man har fokuserat på formen istället för på upplevelsen/erfarenheten. Istället för att fråga hur formen på gudstjänsten ska vara borde vi fråga hur människor upplever gudstjänsten när de kommer.

Fredrik Modéus undersökte 35 församlingar i Sverige som hade ett högt antal gudstjänstbesökare och han drog den slutsatsen att det inte är formen på gudstjänsten som är det viktiga för att människor ska vilja komma söndag efter söndag utan att man känner sig delaktig och sedd.

Därför tror jag att:

1. Gudstjänsten måste åter igen bli församlingens hjärta. På alla sätt och vis.

2. Vi måste förnya gudstjänsten så att de som firar den känner sig delaktiga och sedda.

PS. Nu råkar jag vara en av de lyckliga prästerna som får jobba i en församling där det faktiskt kommer människor till kyrkan. Mellan 80-100+ så gott som varje söndag :)

PS 2. Läs gärna min kollega Fredriks blogg om att lära konfirmanderna att förstå gudstjänsten på vår blogg projektskriba.blogspot.com.

Varthän?

Jag funderar som bäst på vad denna blogg ska bli. Vad vill jag skriva om och vad vill jag inte skriva om? Är det ok att publicera inlägg som skrivits i all hast eller vill jag vara genomtänkt och välformulerad?

Själv gillar jag bloggar som delar liv och ger aha-upplevelser. Jag gillar bloggar med många och vackra bilder. Jag gillar bloggar som både handlar om vardagslivet och om nya insikter.

Några plus och minus i bloggvärlden a la Bäckskan:

+ vackra bilder

+ delade erfarenheter och goda råd

+ all världens recept

+ inredning

+ pyssel och handarbete

+ delade aha-upplevelser

+ reflektioner över tro & andlighet

+ politiska diskussioner

+ teologiska samtal

+ boktips & recensioner

+ tips på caféer, restauranger, brunchställen osv.

+ anekdoter ur vardagslivet

+ utvecklingssamtal

+ rädda världen - tankar (miljö, välgörenhet, gott liv)

+ lagom långa listor

- dagens outfit

- sminktips

- modeinlägg

- hänt i dag, i går, den här veckan, sen julen (funkar bara ibland)

- allmänt dissande

- alltför långa listor

Vilka slags bloggar gillar du?

En solskenshistoria

Miljögruppen hade länge planerat en miljömässa och jag skulle föra dialogpredikan med Janina Andersson. Vi var väl förberedda och såg fram emot gudstjänsten som skulle gå av stapeln på söndagkväll. På fredagkväll inser jag att videokanonen är sönder... panik! Vi som skulle visa fina naturbilder på väggen bredvid altaret hela mässan.

På lördagmorgon har problemet ännu inte löst sig och jag börjar ge upp. Jag statusuppdaterar min frustation på facebook, något i stil med: "Miljömässa imorgon och videokanonen är sönder... panik!".

Lördagen är fullbokad med jobb och jag far iväg för att hålla en jordfästning + minnesstund. Tre timmar senare kommer jag tillbaka till jobbet. När jag kommer in i mitt arbetsrum ser jag till min förvåning en videokanon på min skrivbordstol! Va?!! Varifrån kommer den??

Min första tanke är att vår effektiva vaktmästare rusat till butiken och köpt en videokanon i all hast men hon nekar när jag frågar. Förbryllad loggar jag in på facebook och ser att flera personer har kommenterat min status. Jag hade fått flera tips på varifrån jag på en lördagförmiddag kunde låna en videokanon men den sista kommentaren löd ungefär så här: "Jag har en extra videokanon hemma som jag inte behöver. Jag ska in till stan så jag kan komma med den till församlingshemmet."

Kassören i min gamla kör hade en extra hemma! Och när jag senare i veckan undrade vart jag ska föra tillbaka den får jag svaret: "Församlingen kan få den ifall ni har användning för den."

Vilka fina människor det finns!

Tänk!

Ibland, nu och då, slås jag av insikten att det finns ungefär sex miljarder människor som upplever världen ur sitt eget perspektiv. Tänk att just jag är just jag och att mitt liv är just så som det är. Tänk att hur jag än anstränger mig så kan jag inte uppleva någon annans liv än mitt eget. Visst kan jag känna empati och leva mig in i en annans liv. Men jag kan bara leva och erfara mitt eget. Jag är här och du är där. Vi delar samma tillvaro men inte samma upplevelse av tillvaron. Fascinerande!

Det betyder också att om jag hjälper en annan människa att få ett bättre liv eller ens en gladare dag så hjälper jag en hel världsbild. Det är både stort och fantastiskt!

I stället för TV

Många förfasar sig över all den tid som människor idag spenderar på webben. Det gör jag också. Alltså spenderar tid på webben. Självklart är felprioriterad datortid av ondo och självklart finns det oändligt med webbsidor som är tidstjuvar och hjärndödande. Men hur många är inte vi som nästan helt och hållet slutat se på TV till följd av internetsurffandet? Hur många är inte vi som löst praktiska problem på nolltid tack vare sociala medier? Och hur många är inte vi som blivit uppbyggda av att andra delat med sig av sin erfarenheter på det världsvida nätet?

Jag hävdar med det bestämdaste att bloggar och andra sociala medier inte motverkar möten ansikte mot ansikte. Tvärtom. Människor som är sociala och nätverkande på webben har med stor sannolikhet ett större socialt umgänge IRL än tidigare.

Att dela

Det finns en klassisk UK-sång som går (ungefär) så här:

Jag är fri (klapp, klapp), att dela, vi (klapp, klapp) får vara med och ge av det vi fått. För när vi ger (klapp, klapp), så får vi mer (klapp, klapp), det låter konstigt vänt men så har Gud bestämt.

Jag tror att det är Matte Fontell från Borgå som skrivit sången. Rätta mig om jag har fel.

När bloggvärlden fungerar som allra bäst, fungerar den just så som i sången. Människor delar sina liv - erfarenheter, tankar, drömmar, vardagslyckor och -olyckor - med kända och okända och man växer, mognar, hittar flera bitar av sig själv. Man får mer av att ge.

Att samtala om sådant som är viktigt på riktigt får mig att vibrera inombords. Helig Ande kallar jag det. Berusad på bästa sätt.

Välkomi ti Miasas!

Vi blir till i mötet med varandra. Jag formas i mötet med dig, kära bloggare i bloggvärlden, och inbjuder nu dig (och alla andra) att formas i mötet med mig.