1. Varför? vad är det som är så viktigt med Gudstjänsten?
För mig är gudstjänsten huvudpoängen med att vara kyrka. I gudstjänsten samlas vi för att fira att Jesus Kristus har uppstått från de döda. Vi gör det som Jesus sade att vi skall göra: vi ber , vi berättar om Gud och delar tro, vi delar måltid, vi döper (tyvärr alltför sällan) och vi hjälper varandra. Och så har man gjort ända sedan Kristi uppståndelse.
Och vi som samlas är inte vi som annars trivs ihop och har samma intressen och åsikter. Utan vi som samlas är församlingen. Fattiga och rika. Gamla och unga. Välutbildade och lågutbildade. Karriärskvinnor och hemmapappor. Olika slag människor som tillsammans bildar Kristi kropp.
Det är inte underhållning, det är inte show, det är inte enkelt. Gudstjänsten är krävande, den utmanar och den kan till och med vara tråkig. Och så ska den vara.
Och när vi firar gudstjänst på rätt sätt förändras vi och går ut och gör världen bättre och vackrare.
I min drömgudstjänst:
- blir alla välkomnade med ett leende och en handskakning. Om det kommer någon ny så märker vi det.
- finns det plats för personliga vittnesmål i gudstjänsten. T.ex. som en del av predikan eller just före/efter den. Och vi som delar kan vara vem som helst i den gudstjänstfirande församlingen.
- finns det alltid möjlighet till själavård och personlig förbön, både före, under och efter gudstjänsten. I vår gudstjänstlokal storlek större skulle detta kunna äga rum i ett av sidokapellen.
- är barnen och ungdomarna välkomnade och medräknade. Det finns särskilda uppgifter i gudstjänsten som utförs av barn och ungdomar och barnen har egen predikan i sakristian. Dessutom finns det ritbord och barnboklåda i kyrkan.
- dricker vi alltid kyrkkaffe i kyrksalen eller i sakristian efter gudstjänsten. Prästen har inte bråttom någonstans utan finns till för oss som vill samtala. Kanske om dagens predikan, kanske om något som tynger. Kyrkkaffet är förstås bakat och ordnat av frivilliga.
- har alla medarbetare arbetstid. Ungdomsarbetarna leder och tar hand om ungdomarna som är med. Diakonerna har uppgifter vid nattvardsfirandet och finns till för dem som behöver dem. Dessutom vet församlingen om att diakonerna och ungdomsarbetarna är i högmässan varje söndag ifall man behöver träffa dem.
- utförs alla uppgifter som inte prästen och kantorn måste utföra av medlemmar i gudstjänstgrupper. Här kan jag ju räkna upp hur många som helst. T.ex. skrivs och bes kyrkans förbön av frivilliga. Och hela församlingen har möjlighet att lämna förbönsämnen i förväg.
- är åtminstone hälften av psalmerna sådana att församlingen känner igen dem och kan dem. Och vi sjunger taizésånger (i vår församling kanske man väljer andra slags sånger i en annan församling) under nattvarden. Svarsmusiken får gärna ha väldigt varierande musikstilar med solister och musikanter från den gudstjänstfirande församlingen.
- döper vi. Församlingen får vara med och be för de nydöpta och välkomna dem till församlingen.
- bedöms inte kvaliteten i mässan efter hur skickligt musikerna spelar eller hur fantastiskt prästerna predikar utan efter hur delaktig församlingen kände sig.
- uppbärs kollekten som offergång (dvs. man får gå fram och lämna sin kollekt) och den gudstjänstfirande församlingen har möjlighet att påverka vart pengarna går.
- kan man tända ljus och be vid olika sidoaltaren.
- är predikan livsnära och personlig (inte privat). Välförankrad i dagens texter och brännande aktuell samt berörande på ett existentiellt plan. Predikanten förbereder predikan omsorgsfullt, gärna genom att diskutera texterna med veckans gudstjänstgrupp.
- märker vi ifall någon som brukar delta i gudstjänsten saknas. Vi känner gemenskap med varandra och relationer byggs.
- inspireras vi att fortsätta gudstjänsten i vardagen genom att tjäna vår nästa.
- tränas vi i att vara kristna.
Gudstjänsten är församlingen centrum. Det är här vi möts för att tillsammans möta Gud och fira Kristi uppståndelse. Därutöver ska församlingen erbjuda smågruppsverksamhet under veckorna för de som behöver det. T.ex. kunde det finnas bibelgrupp, nybörjargrupp (typ alpha), samtalsgrupp, skilsmässogrupp, relationsgrupp, föräldragrupp.
Om jag kastar frågan tillbaka till dig, Daniel, vad tycker du att ska vara församlingens hjärta? Och hur skulle du förverkliga det?
Först och främst tack för att du delade med dig av din drömgudstjänst. Det var många tankar som jag delar och om man skulle genomföra en gudstjänst så så tror jag nog att många skulle uppskatta det. så vad jag än säger efter detta statement så tycker jag att det är superbra och viktigt att du brinner för och vill förändra Gudstjänsten. =)
SvaraRaderaTill stor del så firas Gudstjänster så här som du beskriver i den tradition som jag kommer ifrån, den baptistiska. Jag är så att säga uppvuxen med din drömgudstjänst enligt de kriterier som du nämnde (däremot finns det säkert andra saker som skiljer).
I frikyrkotraditionen har man som regel samma inställning som du har: Gudstjänsten är församlingens centrum. Man använder samma argument för detta, med tillägget att gudstjänsten är en plats för tillbedjan och lovprisning, men jag anar att du kanske bara glömde det.
Men jag måste tyvärr säga att personligen har jag ändå nog aldrig längtat efter att gå till en vanlig söndagsgudstjänst.
Kanske är det en smakfråga, men i så fall har kyrkan i vilket fall ett stort problem för det finns nog fler människor med liknande smak som jag.
Men jag tror egentligen att problemet ligger nån annanstans.
Men för att bemöta några av dina påståenden:
"...så har man gjort ända sedan Kristi uppståndelse."
Ja, om du menar de olika företeelserna(glädje, bön, hjälp,dela tro m.m.) men nej om du menar att man har gjort detta i formen av det som vi kallar Gudstjänst. Läs tex 1 kor 11-14 eller apg så ser du att de kristna sammankomsterna direkt efter Jesu uppståndelse hade en annan karaktär än dagens.
Mitt största problem med den lutherska Gudstjänsten att man döljer en massa bra grejer bakom ritualer och en kultur som ingen förstår. men som sagt så är jag inte så förtjust i frikyrkovarianten heller så även om det kan bli bättre så tror jag inte det räcker.
Det här är lite för svårt för att sammanfatta kort.
SvaraRaderaMen jag ska svara på din fråga i alla fall.
Jag har under hela mitt kristna liv drömt och sökt efter en församling som jag tror på.
Men än har jag inte hittat detta och inte heller lyckats vara med och förändra någon församling åt det håll som jag tror är rätt. (och tro mig, jag har försökt...)
Då är det ju lätt att dra slutsatsen att det är min åsikt som är fel eller avvikande. Att jag förväntar mig för mycket, att ingen församling är perfekt o.s.v.
Jag skulle kunna köpa detta resonemang om församlingarna växte och bar god frukt. Om församlingarna på riktigt var ett ljus i mörkret och något som förändrade människor liv.
Men vi ser tyvärr väldigt lite av det både i sverige och i finland.
Så sorry mia, jag har sedan ett tag tillbaka tappat tron på en levande traditionell församling. Jag har sett så många olika försök som inte funkar.
Jag har nästan slutat hoppas, men det finns kvar en gnista av en längtan efter en annan sorts församling. Människor som lever sina liv tillsammans, inte bara en timme på söndag och delar tro och liv utan behov av ritualer eller liturgi. Människor som tillsammans trotsar samhällets sociala och kaptitalistiska normer och bygger upp en annan gemenskap.
En familj på riktigt.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag vill säga något men jag vet inte riktigt vad :)
SvaraRaderaFör det första ifrågasätter jag motsatsförhållandet mellan gudstjänsten och församlingens övriga verksamhet där du föreslår att mera (personal)resurser skall riktas på gudstjänsten på bekostnad av den övriga verksamheten. Dels så tror jag att en bra verksamhet i övrigt ökar sannolikheten att få mera människor till gudstjänsten. Dels finns det en regional aspekt. Ett exempel. I en församling som har 10-20 gudstjänstbesökare med hög medelålder och kanske över 20 ungdomar på öppet hus så är det vettigare att ungdomsledaren satsar på öppet hus. Det här är ganska vanligt i landsortsförsamlingar.
Psalmerna ännu. Varför ska det envisas med att sjunga så mycket okända psalmer? Jag har varit på en hel del gudstjänster i mitt liv och ändå upplever jag att många psalmer som sjungs är okända. Ett rockband kan inte på en keikka bara sådär köra med hälften nya låtar utan man presenterar max 1-2 nya låtar av per keikka. Samma tänkande om psalmer tillåter max en okänd psalm per gudstjänst ;)
Sedan ännu om gudstjänsten som centrum för församlingens verksamhet. För mig personligen har jag aldrig sett gudstjänsten som det viktigaste i församlingsverksamheten. Det som är och har varit det viktigaste är det sociala - människorna som man kan prata och umgås med och prata om allt mellan himmel och jord (uttrycket passade väldigt bra just här). I det sociala ingår alla närvarande, både deltagare och anställda. Det är också gudstjänster på större evenemang som Höstdagarna och UK som jag upplevt som mest positiva just pga av den sociala aspekten. Även konfirmationsmässor är trevliga. Lyckas man göra gudstjänsten mera social kanske den skulle bli mera intressant också för mig.
Ännu en intressant iakttagelse: Medelåldern på gudstjänstbesökarna är överlag hög. Av de unga människor jag träffat som förespråkar gudstjänsten starkast är en klar majoritet långt hunna teologistuderande eller nyblivna präster. Jag har undrat vad detta beror på. Om man lyckas förmedla det som dessa teologistuderande och präster till församlnigsmedlemmarna kanske man kan få flera att besöka gudstjänsten. Hittills har inte jag förstått vad som är så förträffligt med gudstjänsten.