Ibland möter man människor som är vänliga, artiga och trevliga. De både småpratar väder och diskuterar viktiga ting. De ler. Intresserar sig för andra. Bidrar med kunskap.
Men man möts inte. Inte på riktigt. Det finns ett skal som inte går att tränga igenom. Och när man skiljs åt känner man sig inte rikare utan berövad. Berövad på gemenskap och sånt som gör livet värt att leva.
Det är genom såren, våra svagheter, som kontaktytan till andra människor finns.
SvaraRadera