Bakgrundsljud

När jag växte upp på landet i Österbotten ärvde jag av mina bröder och min omgivning en väldigt negativ inställning till finskan. Finska var svårt, obehagligt och något som tuffa människor ogillade. Man skulle helt enkelt inte lära sig finska. Det var inte coolt. Och så länge jag kommer ihåg så slutade jag lyssna när finska talades i stan eller på tv. Finskan blev ett bakgrundsljud som jag ägnade minimal uppmärksamhet åt.

Idag är det inte lika lätt att stänga ut finskan eftersom jag förstår vad som sägs. Och så gott som dagligen beklagar jag mig över att jag inte växte upp med en bättre attityd till finskan. Då kanske man hade lärt sig något i skolan?

Samma fenomen äger också rum i andra sammanhang. T.ex. när jag ska lyssna på nyheterna, en ljudbok eller en predikan. Det tar inte många sekunder så är min uppmärksamhet någon annanstans.