2012

Vågar nästan inte summera året som gått. När jag ser i backspegeln ser jag suddigt. Hur kan man glömma så fort? Mycket jobb har det i alla fall varit. På gott (älskar nämligen!) och ont (kaotiskt och skopan har varit för packad, skakad och rågad). Många frågetecken har också funnits med under året och några av dem kämpar jag ännu med. Ett händelserikt och omvälvande år.

JANUARI
En era tog slut i december när min jobbästis slutade jobba i församlingen. I januari möblerar jag om i vårt arbetsrum och välkomnar en ny jobbkollega. Den första av många det här året. Firar kyrkodagar i Vasa och njuter av snön som äntligen kom. Jag + snö och rejäl vinter = sant!

FEBRUARI
Jag beviljas tjänstledighet och ett stipendium. Utarbetar ett nytt skribamaterial på Reuterska vinden. Känns som hemma. Förvånas över min självdisciplin! Glad över regelbunden arbetstid med lediga helger. Blir antagen till den långa själavårdskursen. Tror tydligen att jag har hur mycket tid och ork som helst.

MARS
Engagerar mig i kyrkoherdevalet trots att jag är ledig. Kul och spännande!

APRIL
Slutspurtar med boken och hjälper vän med pro gradu. Jobbar på dagarna i församlingen och tillbringar kvällarna på vinden. Ordar födelsedagskalas för graduskribenten och firar med skumppa när gradun är inlämnad.

MAJ
Funderar på framtiden och var jag skall bo. Hur vill jag att mitt liv ska se ut? Vad vill jag jobba med? Är det dags att gå vidare? Boken blir klar och skribaförnyelsen inleds. Graduskribenten prästvigs och firas med hemsydd stola och kalas.

JUNI
Juni går i skribans tecken. Två skribaläger avklaras med nya metoder och vi jobbar häcken av oss. Midsommaren tillbringar jag i Kimito prästgård och njutert av den vackra trädgården och utsikten till kyrkan.

JULI
Sommarens tredje och sista skribaläger inleder julimånad. Juli präglas av familj, vänner, villoliv, bastubad, simturer, böcker och skön, skön semester. La P, J, L, M och K dinerar vid villon. Jobbästisens dotter föds och jag får frågan om jag vill bli gudmor. Hurra!

AUGUSTI
Arbetshösten inleds chockartad med insjuknad ny chef och en häftig start på verksamhetsterminen. Fas 2 i skribaförnyelsen påbörjas och semestern är ett minne blott. Under sommaren får vi tre nya kolleger. Börjar träna så smått men jobbet tar snart över allt annat.

SEPTEMBER
Guddottern döps och jag blir bokfé. På jobbet installeras kyrkoherden med pompa och ståt. Mottar ett stipendium av prästförbundet för mitt skribaprojekt. Juhuu flyttar från stan men bli också kämpis med La P. September och oktober är galna jobbmånader. Tack och lov börjar jag i arbetshandledning och gör come back i kammarkören.

OKTOBER
L disputerar och vi firar förstås! Jobbkaoset fortsätter. Skribaförnyelsen och gudstjänstgrupperna är kosmos i kaos. A och R förgyller mitt hem en vecka.

NOVEMBER
Jag hinner inte med allt jag vill utan får ge upp några projekt. Deltar i en terapeutisk själavårdskurs och får ovanligt många insikter och kreativa idéer. Nya människor föds i vänkretsen och innerst inne är livet vackert, förunderligt och värt all längtan och allt hopp.

DECEMBER
Firar en av årets roligaste högmässor på första advent efter en fin, fin ungdomsweekend. Skribajulfester på rad och all ledig tid går till vila. Glad över snön förstås och den lediga julen med urfamiljen i världens centrum. Glad över N som föds en vintrig decemberdag. Vet också att det inte går att fortsätta så här. Det måste bli mindre och framförallt mindre kaos.

Känns som om jag glömt något viktigt? Nåja, nu blev den så här. Årskrönikan a la 2012.

Julhälsning

Kyrie och gloria

Dagens KYRIE

• lite för kort natt
• huvudvärk på hemvägen från stiftsfullmäktiges möte i T:fors
• ett fullmäktige har visserligen den teoretiska makten men den verkliga makten finns nog någon annanstans
• insikten att morgondagen och fredagen nog inte kan rymma allt det jag skulle vilja "tråma" in

Dagens GLORIA

• lärorikt och fascinerande stiftsfullmäktigemöte 
• stiftsfullmäktige gjorde bra beslut i så gott som alla frågor idag
• några nya tankar angående konfirmationer
• förväntansfull inför första adventshögmässan (predikoförberedelserna till trots)
• alla fina vänner på facebook som delar med sig och uppmuntrar varandra
• kom just på en predikoidé

Mitt hjärta brister.

När jag kommer till insändarsidorna i tidningarna och ser kyrkan/kristen tro/sexualitet nämnas i rubrikerna bläddrar jag snabbt förbi och hoppas att ingen annan läser. Blir upprörd och ledsen så gott som varje gång debatterna blåser upp. Skäms eftersom jag som kristen (och präst) förknippas med åsikterna som skriks ut i texterna. Nu när en insändare i en tidning diskuteras i en vidaomkringspridd blogg går det inte att undvika. Att människor läser. Att människor såras. Att människor tvingas ta avstånd.

En del tycker att diskussionen är intressant. Mitt hjärta brister.

Kreativ schottis

På tåget på väg till den konfirmandpedagogiska dagen hade jag en önskan för dagen: att få en eller ett par metakognitiva insikter (aka aha-upplevelser). Om den önskan uppfylldes skulle hela dagen vara värt besväret och tiden.

Redan i inledningsorden infriades min önskan.

Det är spännande med aha-uppevelser. De leder nämligen ofta till flera. Så också idag. Förutom de fina föredragen jag fått ta del av har min hjärna också dansat kreativ schottis och kläckt idé efter idé.

En inspirerande arbetsdag med andra ord. Tacksam.

Å andra sidan

Å ena sidan kan man hitta fel i det mesta - å andra sidan kan man hitta tacksägelser i det mesta.

Å ena sidan kan man satsa halvdant och nästan uteslutande på rutin - å andra sidan kan man satsa helhjärtat, drömma fritt och utveckla så tusan.

Å ena sidan kan man se stökiga konfirmander som hopplösa problem - å andra sidan kan se engagemanget och kärleken hos ungdomsarbetaren som bara ser potential i sina konfirmander.

Å ena sidan kan man bli hög på att snacka skit - å andra sidan kan man bli hög på att dansa, kramas och tycka om.

Å ena sidan kan man hålla tillbaka och snurra kring sin egen navel - å andra sidan kan man dela med sig och slå ut i blom.

Tvärtom

Visste ni att ju fler lediga dagar gemene man har under julhelgen desto fler arbetsdagar för oss präster? I år är det maxantal gudstjänster från och med fjärde advent till nyårsdagen. Tur att gudstjänster är så roliga! (Och att jag är ledig under julhelgen)

Öh?

Mitt på gravgården på vägen till en jordfästning ringer telefonen. Journalisten undrar vilken som är den viktigaste frågan i valet på söndag. - Öh? Det står helt stilla i huvudet. Det enda som som dyker upp är torgparkeringen. Och beslutet att vara politiskt obunden. Svarar ändå. Torgparkeringen avgör hur jag röstar. - Tack! säger journalisten och lägger på luren.

Genast efteråt börjar tankarna flyta. Barnen och ungdomarna! Åldringsvården! Skapelseskönt vardagsliv! Skolorna! Barnhemmen! Sjukvården! Mentalvården! Omsorgen!

Hen

Jag gillar hen. Hen är praktiskt och fungerar så oändligt mycket bättre än hon/han. Ända tvekar jag lite inför att använda hen i mitt arbete. Finns det något annat sammanhang där hen kan tolkas så fel som kyrkan? Vi kommer väl alla ihåg debatten om den heliga/helige Ande/n...

Eller kanske hen är lösningen på många teologiska problem?

Vad är det som går och går?

Varje gång jag vaknar på natten eller morgonen försöker jag lista ut vad klockan är utan att se på klockan. Hur trött är jag? Hur ljust är det? Hur mycket ljud hörs inifrån och utifrån? Vad drömde jag om?

Ofta gissar jag hyfsat rätt.

Jag tycker att det är fascinerande att drömmarnas innehåll varierar efter tidpunkt och trötthet. Om jag har sovit klart eller för länge drömmer jag mardrömmar. Ofta stressdrömmar.

Att gå förbi

Igår hade jag möjligheten att samtala om tro och andlig fördjupning med ett gäng fin fina studerande till kyrkliga yrken. Någonstans i diskussionen kom vi in på hur lätt det är att gå förbi. Att gå förbi människor som behöver oss.

För tillfället kämpar jag med en överfylld kalender och uppgifter som samlats på hög och jag är rädd för att jag ofta går förbi människor som jag vill och borde möta. Ett effektivt, arbetsfyllt och högpresterande  liv kan vara ett vackert sätt att gå förbi.

Hur många av oss präster fyller inte vår kalender med möten, arbetsresor, kurser, föredrag, förtroendeuppdrag och annat "viktigt" för att inte ha tid att söka upp, stanna upp och hjälpa upp.

Gloria in excelsis Deo

När timmarna inte räcker till och kroppen börjar säga ifrån... När lägenheten blir allt omysigare och tånaglarna skriker efter manikyr... När räkningarna samlas på hög i M2* och läppstiftet kladdar på tänderna... då!

Då är det dags att höja blicken, dra upp snoret och räkna tacksägelser.

Mina glorian idag är:
- kreativiteten som flödar som bäst när det är tidspress
- festen i morgon som ger extra energi bara jag tänker på den
- facebook och andra sociala medier som förenklar livet
- tvättmaskinen som gnetar när jag bloggar
- skalpmassagen hos frissan som klipper det bästa håret
- rådplägningsdagarna den här veckan som inspirerar och ger vidgade vyer
- insikten att jag kommer att få träffa en av de viktigaste i dagarna tre

Gloria in excelsis Deo!

*ett av jobbets bokföringsprogram.

Röda streck

Jag är tacksam över många saker just nu. Tacksam, glad och överraskad. Ändå inser jag att målen har blivit suddiga och svåruppnåeliga eftersom jag inte prioriterat dem tillräckligt. Nu måste jag dra stora, starka röda streck i tidsplaneringen. Eller en annan bild kunde vara den klassiska anslagstavlan från SR. Dags att välja bort allt som inte leder rätt. Hjälp!

Prästlördag

Steg upp någon timme senare än jag planerat.
Njöt av lugn morgon.
Cyklade.
Förberedde tvåspråkig vigsel och tvåspråkigt dop.
Åt lunch på 7 minuter ute på stan.
Cyklade.
Vigde ett färggrannt par i den majestätiska domkyrkan.
Åkte buss.
Döpte en lugn, trygg och tjusig tjej i en annan stad.
Åkte buss.
Svängde via domkyrkan och plockade upp en kaffetermos.
Cyklade.
Förberedde högmässa, predikan till Hemmet och ett dop.
Funderade på Mikaelidagens två predikningar.
Planerade jobbinsatsen de närmaste två veckorna (i Åbo, Vasa, H:fors, Kannunkoski & Borgå).
Cyklade.
Åt middag i sängen framför datorn.
Bloggade.

Förkunnelse

När jag lyssnar på förkunnelse som handlar om kärleken till nästan/världens nöd/orättvisor/konsumism/barnamord och dylika saker vill jag erfara en känsla av kamp. Jag vill glöda och fyllas av längtan efter att få vara med och skapa en vackrare värld.

Det räcker inte att sucka över orättvisorna och bekänna vår del i världens skuld. Inte för mig i alla fall. Sådana predikningar känns som en intellektuell/analytisk form av likgiltighet.

Kreativitet och ork

Jag gillar att vara kreativ. Försöker hela tiden hitta på nya idéer och lösningar. Skapar gärna vackert av trist. Desto mer kreativ jag är desto mer kreativ blir jag. Nya idéer föder i sin tur nya idéer. Det tar aldrig slut. Bra så!

Kreativitet föder energi. Massor av energi. Och lust. Det blir så mycket roligare när man får hitta på nytt och skapa vackert.

Men kreativiteten kombinerad med en alltmer utpräglad J-personlighet (se här*) gör att mina idéer sällan förblir idéer utan jag väljer ofta att förverkliga dem.

Det här är ett bra drag ifall man vill få mycket gjort, ifall man vill vara effektiv, ifall man vill förändra världen.

Det här är ett uruselt drag ifall man vill ha ork och tid kvar till annat. Som att vårda relationer, läsa långsamma böcker, spatsera på stan, dansa av hjärtats lust, gå på kalas.

* Jag är en kombination av ENTP och ENTJ. Starkt E, medelstarkt N, svagt T (nån enstaka fler procent än F) och det lutar allt mer mot J än P (i jämförelse med en del andra P-människor jag känner är jag så J).

Att öva sig i godhet

Det finns saker som vi vet att är goda men som vi ändå inte har lust att göra. Av olika orsaker. Ska man då låta bli att göra dem för att inte vara oärlig eller ska man göra dem oberoende hur det känns?

Jag tror nämligen att det är bra att öva sig i godhet. Låta handlingarna tala fastän hjärtat ännu inte är med. Hjärtmuskeln (den bildliga) behöver också träning. När hjärtat bli större minskar de själviska begären.

Eller vad tror du?

Kan jag göra något?

Idag satt jag på ett café och läste Som om jag var någons skuggsida av Lotta Näse och Patricia Bruun.  Boken handlar om Lotta som kämpar med mental sjukdom. En del har hon själv skrivit, en del har hennes mamma berättat och den röda tråden har en journalist skrivit. Lotta lever inte längre. Hon hoppade från balkongen.

I boken berättas om mentalvårdens utmaningar, nedskärningar och svåra situation. Att man ofta väljer att medicinera istället för annan vård eftersom det är billigare. Att personalbristen under semestrar kan leda till katastrofer för de vårdsökande.

Jag drabbades av en stark längtan att kavla upp ärmarna, rycka in och hjälpa till. Organisera, fixa, trolla fram pengar, smeka kinder, borsta tänder, lyssna, kämpa för de anhöriga och se till att vardagen fungerar.

Jag drabbades också av insikten att en livlig fantasi är bara en självinsikt från att vara en mentalt sjuk människas verklighet.

Det skulle kunna vara jag. Eller du.

Kan jag gör något?

Luftballong

Utanför fönstret i min tillfälliga bostad på åttonde våningen flyger just nu en luftballong. Fantastiskt! Den får summera mina två lediga dagar som inlett den sista sommarveckan. Fina, inspirerande och energifyllda dagar. Vilken välsignelse!

(Här skulle det ju sitta fint med en bild på luftballong men tyvärr hann jag inte.)

Gårdagen kan beskrivas med orden energi, stockholmsplaner, vänner, ekologiskt vin, fuskstädning, räkwok, kontemplation och regndroppar.

Den här dagen kan beskrivas med orden sju på morgonen, underbar pasta, böcker, frissa, motion, presenter, lugn, förundran och lycka.

Tacksam!

Passion

Jag är passionerat förälskad i mitt jobb. Jag tänker och drömmer kyrka hela tiden. En av de saker som jag gillar bäst med jobbet är att man får samtala om saker som är viktigt på riktig - som berör ända in i det innersta av själen - med människor i alla åldrar.

Mest har jag jobbat med ungdomar. Ungdomar är utmanande och ibland blir jobbet med ungdomar nästan övermäktigt tungt. Men så ser jag killen som tröstar sin gråtande kompis eller hjälpisarna som berättar vad dom gillar hos varandra. Och jag blir så lycklig ända in i hjärtegropen.

Jag tror att ungdomsarbete kan förändra världen.

Valet och kvalet

Här står jag nu och kan en massa* annat. Känns det som.

Ska jag låta håret växa vilt och långt eller ska jag klippa det som Christine Lagarde**?
Ska jag bli naturlig mörkblond eller fejkad orangeröd?
Ska jag fortsätta åta mig tusen och en uppdrag*** på sidan om eller ska jag fokusera mera på jobbet och enstaka uppdrag****?
Ska jag bli kyrkoherde nu eller sen?
Ska jag uppfylla Drömmen med stort D nu eller sen?*****
Ska jag sälja min lägenhet och köpa en ny eller ska jag bo kvar trots att jag skulle behöva ett arbetsrum?

Trots alla dessa frågor så älskar jag mitt jobb. Jag vet att jag vill fortsätta jobba med ungdomar, konfirmander och människor i alla åldrar. Jag vet att protoskribaboken är bara början av ett längre projekt. Jag vet att jag vill sätta fokus på högmässan och bygga församling genom, med och i den. Jag vet att jag har mycket kvar att ge i den församling jag nu tjänar.

Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den.

(Ber om ursäkt för detta narcissistiska inlägg. )

* I betydelsen att jag har många valmöjligheter - i motsats till: "Här står jag nu och kan ingenting annat".
**Observera att det är enbart håret jag beundrar. Inte politiken.
*** Typ andrum, betraktelser, antologier, förtroendeuppdrag, förrättningar, tal, gudstjänster, utbildningar, fråga prästen, föreläsningar, andlig arbete på webben och annat superskoj.
**** Vilka???
***** Problemet är att kyrkoherdejobb och Drömmen inte går ihop. Åtminstone inte nu.

Twitter från valpanelen

Ikväll ordnades en utfrågning av kyrkoherdekandidaterna i Aurelia. Ca 60 personer deltog. Jag livetwittrade (#kyrkoherdeval) och tänkte publicera tweeten här också. Stav- och språkfelen är mina. Självklart har jag förkortat svaren och en del viktigt har säkert lämnat bort.

Dags för valpanel i kyrkoherdevalet i ÅSF. Jag försöker twittra live :)

Här är ganska mycket folk i Aurelia. Festsalen är nästan full. Kvällen inleds med andakt.

Nu presenterar kandidaterna sig (och jag har fått nätet att funka - tack TP). Lååånga presentationr :)

Biskop em Gustav vill att kandidaterna karraktäriserar sig som ledare och förvaltningsmänniskor. 

Nalle Öhman: han är som en lagkapten i ett fotbollsteam. Han beskriver sig som nitisk o vill följa lagen till punkt & pricka.

Johan Westerlund: Administration kan vara både vara meningfull o meningslös. Det mesta e meningsfullt. Man får inte vara alltför nitisk.

JW: En ledare måste finnas på plats. Våga fatta beslut.

NÖ: det måste finnas en grundrespekt i arbetslaget. Ibland finns det en otydlighet i ledarskapet vilket leder till konfikt

NÖ kopplar av med antigymnastik. Intresserad av sambandet mellan mitt jag och min kropp. Kopplar det till tron. Musicerar oxå

JW: Kopplar av med motion i all former och med musik (sjunger i kvartett). Vilar hemma med familjen.

Magnus T frågar hurudana lagledare de är? JW: Jag är nog en lagledare. NÖ: Som lagledare åker man inte solo utan lyssnar.

JW kommer inte styra om kursen i församlingen med detsamma utan vill vara lyhörd för det goda som finns här. Kartlägger

JW vill helst jobba med gudstjänsten och utvecklandet av den. Det är hans största vision och intresse.

NÖ tycker att det speciella med ÅSF är att ÅA finns här. ÅSF har ett ansvar att samarbete med Akademin.

NÖ tycker att både ÅSF och ÅA är viktiga för svenskheten i Åbo

Roger Broo undrar vad man kan göra när det är allt färre som döper sina barn?

JW anser att det finns möjlighet att göra något i det skede som man märker att dopet dröjer. Vill stöda blivande fldr.

JW vill stärka kyrkans ställning i samhället

NÖ lyfter upp varför det är så viktigt att döpa sina barn.

Mikael Lindfelt undrar hur man ska göra den urbana församlingen synlig? Frågar efter visioner.


JW tror att man ska göra förs synlig genom personliga kontakter, genom att bygga nätverk (t.ex. Akademin och olika organ).

NÖ: Det är typisk för den urbana förs. att den når enbart de aktiva. Kan man genom samarb. göra förs. synlig i stadsbilden?

Christer Hummelstedt frågar om Borgå stifts framtid (i anl av kommunreformen).

NÖ är inte helt nöjd med den förslagna prosterimodellen eftersom man inte beaktat det svenska överhuvudtaget

NÖ vill att man luckrar upp territorialprincipen. Vill inte följa i kommunernas fotspår.

JW är besviken på det nuvarande betänkande. Betänkandet beaktar inte språkfrågor. Språkkonsekvensbedömning måste göras

Bengt Häggman undrar hur kandidaterna ska hävda ÅSF plats i en stor finsk samfällighet?

NÖ har skrivit en bok med finska kolleger. Klarar finskan. Har inte lika lång erf. av ordförandeskap.

JW: 10-års erfarenhet av att leda gemensamma kyrkorådet på finska. Inte orolig av att klara av att lyfta fram ÅSF:s intressen

JW vill att det ska finnas utrymme för olika slags uttryck i gudstjänsten. Vill ge barnen plats i den vanliga högmässan.

JW anser att barnen t.ex. kan vara med i ÅSF:s gudstjänstgrupper. Ha uppgifter. Barnen förändrar gtj för alla

NÖ medger att högmässan inte e till för alla.Vad fungerar för alla?Musiken går, predikan är svår.Ska vi förändras?Enkelt bäst

Biskop em Gustav Björkstram vill att kandidaterna ska nämna tre teologer som haft stort betydelse för dem.

NÖ: Ludwig Wittgenstein (filosof), Gustaf Wingren, John Vikström. JW: Timo Veijola (GT-exeget), John Vikström, Peter Halldorf.

Sussi Björkman undrar om kandidaternas tankar om ungdomsarbetet.

JW är inspirerad av skribaförnyelsen. Inte insatt i ungs.arb. i förs. Ger inga konkreta förslag.

NÖ är bekymrad över att vi är så nöjda i kyrkan med konf.arb. (det höga deltagarantalet). Många unga vuxna skriver ut sig

Känner ni till M2 och Rondo undrar ekonomidirektören Irma Hokka? JW: M2 kan han. Inte Rondo. NÖ kan också M2 men inte Rondo.

Mikael Lindfelt: Vilka frågor vill ni samtala med samhället om?

NÖ vill samtala om vår levnadsstil. Hur ska vi på ett hållbart sätt leva våra liv?

JW: Människosynen o den ökade klyftan mellan framgångsrika o inte framgångsrika. Skapelsens integritet. Äktenskapet.

Roger Broo är bekymrad över den ökade egoismen.

JW undrar varför man nuförtiden ska ha allt med det samma?

NÖ vill att kyrkan ska skapa sig en ståndpunkt om vilken vinst är rimlig? Är oroad över girigheten.

Prof. Susan Sundback undrar om kyrkan borde ha en politisk ståndpunkt? Var står ni politiskt?

JW hör inte till något parti. Har röstat varierande. Den egna kapitalistiska lyckan är han skeptisk mot.

NÖ vill inte binda sig partipolitiskt. Samarbetar gärna. Gillar Patrik Hagmans bok "Kristet motstånd" Alla har ansvar.

Kyrkoherden meddelar att det är förhandsröstning mån-fre i Aurelia kl 9-18. Själva valet inkommande söndag efter högmässan

Kyrkoherdeval

I den församling som jag jobbar i är det kyrkoherdeval som bäst. Det är mycket spännande. Två kandidater har ställt upp: kyrkoherde Johan Westerlund och omsorgspräst Björn Nalle Öhman. När man söker en kyrkoherdetjänst bedömer domkapitlet sökandens meriter och de har satt Johan Westerlund i första förslagsrum och Nalle Öhman i andra. Trots det är församlingen fri att välja vem som helst av kandidaterna. Ja, det är församlingen, dvs. alla myndiga medlemmar, som väljer.

Till valproceduren hör att kandidaterna förrättar två s.k. provpredikningar. Eller egentligen håller de varsin högmässa i vilken de också predikar. Förra veckan höll Westerlund sin gudstjänst och idag var det Öhmans tur. Därtill arrangerar församlingen en paneldiskussion nästa söndag (11.3 kl 18.30 i Aurelia) och en kyrkoherdeblogg. Själva valet går av stapeln söndagen den 18.3 efter högmässan i Åbo domkyrka.

I höstas gick jag en ledarskapskurs (exilafen) som är obligatorisk för alla blivande kyrkoherdar. Under den processen och under den här valet har jag funderat en hel del över vilken slags kyrkoherde jag vill ha som herde och chef i vår församling. Några tankar vill jag dela med mig idag.

Jag vill ha en kyrkoherde som...

... har mål & visioner. Och som dessutom är duktigt på att jobba med målsättningsarbetet i församlingen. Med tydliga mål & visioner blir det lättare att prioritera tid och resurser.

... månar sig om arbetsgemenskapens och medarbetarnas välmående. Många kyrkoherdar vill gärna sätta tid och resurser på detta men hinner inte p.g.a. allt annat som måste skötas. Här tror jag att man måste  våga tänka om. Om man sätter mycket tid på detta kommer många saker att kunna skötas av andra än kyrkoherden.

... är en trygg person med en god självkänsla. Det här är kanske det allra viktigaste. Om kyrkoherden är trygg kan han/hon ta svåra beslut. Om kyrkoherden är trygg kan han/hon hjälpa andra att utvecklas i sina arbetsuppgifter utan att han/hon känner sig hotad eller förbisedd. Om kyrkoherden är trygg kan han/hon delegera arbetsuppgifter utan att känna att han/hon måste göra dem själv. Om kyrkoherden är trygg kan han/hon erkänna sina egna brister och svagheter och också förlåta andra för deras. Om kyrkoherden är trygg vågar han/hon lyssna till medarbetarnas feedback angående sitt ledarskap.

... är organiserad och logisk. T.ex. är det viktigt att skapa en välfungerande struktur för arbetskonferenser och arbetsmöten. I vår stora och byråkratiska samfällighet är det här en nödvändig egenskap. Annars finns det en stor risk att man drunknar i arbetet och administrationen.

... är en god administrativ ledare. Kyrkoherden ska tillsammans med den övriga administrativa personalen se till att administrationen och byråkratin fungerar väl och underlättar för arbetsteamet att utföra sitt arbete och nå arbetsgemenskapens uppsatta mål. 

... är en andlig ledare. Kyrkoherden ska också fungera som församlingens andliga ledare och se till att församlingens huvuduppgifter som andlig gemenskap och kyrka sköts på ett bra sätt och att församlingens andaktsliv och förkunnelse baserar sig på kyrkans bekännelse. Det här hör till de kyrkliga arbetsgemenskapernas speciella utmaningar. Att både vara en arbetsledare och en andlig ledare är inte lätt.

... har ett stort och generöst hjärta. Det hör ihop med att vara trygg som person. En ledares förhållande till andra människor och dennes människosyn kommer att prägla allt annat hon eller han gör.

Som ni ser (om ni orkat läsa så här långt) skriver jag inte att kyrkoherden ska vara en god predikant eller en duktig liturg. Det är klart att det också är viktigt men det är ändå sekundärt till allt det andra. Jag tycker att kyrkoherdekandidaterna istället för att provpredika borde visa prov på sitt ledarskap istället. Istället för att bedöma kandidaternas predikan borde man bedöma deras förmåga att leda arbetsteamet vid en gudstjänst. Kolla med nattvardsassistenterna, gudstjänstgruppen, kantorn och vaktmästarna hur de upplevde samarbetet och ledarskapet.

Hurudan kyrkoherde vill du ha?

Tacksam!

Idag är jag tacksam för:

• anlagsprövningen som tog 30 minuter istället för 4 timmar
• insikten om att arbetshandledning ingår i kursen
• fina vänner att fika med
• 8 sidor skribabok
• taxichauffören som diskuterade både religion och politik - underbart!
• nyfunnen energi på kvällskvisten
• mina föräldrar som fyller år igår och idag
• människor som delar sina gåvor
• gemenskap på facebook

Vad är du tacksam för?

Gott just nu

Min syster och hennes dotter delar samma passion för mat. Inspirerade av dem tänkte jag dela med mig vad jag går i gång på i matväg just nu: smoothie gjord på frusna bär. Det blir en slags mjuksorbé.

1 dl frysta blåbär
1 dl frysta hallon
2 dl vaniljyoghurt
1 msk honung
mandelkross
linfrön

Mixa och ät med sked. Njut!

Hurraaa!!

Enligt domkapitlets notiser från mötet idag har jag beviljats tjänstledighet i vår. Hurra!! Med undantag för en jobbdag med ett dubbeldop, en långkonffa och fyra dagar själavårdskurs så är jag ledig fram till 11.4. Under tjänstledigheten ska jag på heltid syssla med skriftskola och utarbeta ett nytt skribamaterial. Hurra!

Ungdomens KYRKODAGAR

I helgen har jag deltagit i UK i Vasa som i år hade bjudit in de allmänna finländska kyrkodagarna. Jag gillade:

1. Människomöten av alla de slag
2. Den gemensamma längtan efter att få vara med och bygga kyrka
3. Jonas Helgesson
4. Feelisen
5. Vår församlings ombud i UK och delegater i Kyrkodagarna. Finfina!

Måndagskärlek

Vi som gillar nya utmaningar och nystarter gillar också veckans första dag. Jag har alltid tyckt om måndagar. Tänk en hel splitterny, orörd vecka framför!

Problemet är att jag inte längre riktigt vet vad som är ny vecka. Jag jobbar ju inte som alla andra. Länge hade jag måndag-tisdag som lediga dagar och då var arbetsveckans första dag onsdag. Fick en god känsla av det. Nu har vi testat torsdag-fredag som lediga dagar för mig under hela hösten och ännu under januari och bytet har gjort att jag tappat känslan för när ny arbetsvecka inleds och när en gammal tar slut. Det kan väl inte vara hälsosamt?

Snö

För några veckor sedan började jag läsa den här bloggen. Och jag är lite avundsjuk. Så vacker natur, så mycket snö, så cool stuga och så fin vedspis!

Njuter!

Nu är det perfekt vinterväder! Som jag har väntat! Snö som knarrar under fötterna och uppfriskande kyla. Inte för kallt men inte för varmt. Världen blir så mycket vackrare med ett vitt täcke och vita drivor.

En ledig dag

Långsam frukost
Hemlagad mat
Stickade sockor
Roligt projekt
Skön tupplur

Rivstart

I dag har jag rivstartat våren 2012 (skrev först 2011...) på jobbet. I rask takt möblerade jag om i vårt arbetsrum. Det mesta bytte plats. Och jag blev klar! Skönt att komma till ett fint och organiserat arbetsrum i morgon. Nu kan jag kavla upp ärmarna och ta itu med vårens alla projekt.

Undrar om den här städivern håller i sig ifall jag fortsätter här hemma? Ska leta fram en pod eller två och testa...

Vinter i P1

De senaste dagarna har jag laddat ner poddar från SR och lyssnat på vinterpratarna. Samtidigt har jag bakat, städat och lagat mat.

Dagens tips: vinter med Tomas Sjödin

Festernas år

Igår på det fabulösa nyårsdinnerpartyt insåg vi att vi kommer att ha mycket att fira 2012. Kandidater, magistrar, doktorer, bokprojekt, prästvigningar, familjehögtider, inflyttningsfester och så vidare. Det kommer att bli ett festligt år!

2012

Jag älskar nystarter. Nyår, terminsstart, semesterbörjan, första jobbdagarna efter ledighet, nya projekt, ny vecka, ny dag.

Jag brukar alltid avge nyårslöften. Vad jag vet är det bara ett nyårslöfte som jag klarat av att hålla. Det var 2006. Då lovade jag och två av mina vänner att vi skulle tentera resten av de grekiska bibeltexterna senast 31.5. Och det klarade vi alla tre! F veckor på förhand - jag och La Pompadour på dagen.

Nu har jag lite tänkt om. De flesta av mina typiska nyårslöften är löften som danar karaktären, d.v.s. de är av det svåraste slaget. Jag tror inte att det är möjligt (åtminstone inte för mig) att avge dessa årsvis. Jag tror att de behöver göras varje ny dag. Om man vill bli en godare människa eller äta hälsosammare eller motionera mera eller studera flitigare tror jag att man behöver avge det löftet varje dag.

Istället för nyårslöften ska jag i år ställa upp några mål för året som kommer. Några kan jag berätta om här:

I år ska jag flytta till en större bostad.
I år ska jag klara av hälften av kyrkans långa själavårdskurs.
I år ska jag utforma ett konfirmandmaterial.
I år ska jag bjuda på fest fler gånger än något tidigare år.

Vad ska du göra i år?