Könsneutralt äktenskap och hosianna!

Jag bläddrar ofta snabbt förbi insändarsidorna och scrollar ner så att jag inte ser Facebookdebatterna. För tänk om de handlar om kyrkan eller kristen tro eller sexualitet! Eller ännu värre om alla tre på en och samma gång. Samtidigt hoppas jag att ingen annan heller läser.

Jag blir upprörd och ledsen så gott som varje gång debatterna blåser upp. Skäms eftersom jag som kristen och präst förknippas med åsikterna som skriks ut i texterna. Nu när debatten om könsneutralt äktenskap är högaktuell går det inte att undvika. Att människor läser. Att människor såras. Att människor tvingas ta avstånd.

En del tycker att debatterna är intressanta och/eller underhållande. Mitt hjärta brister.

De senaste veckorna har jag inte kunnat välja bort diskussionerna och debatterna ur mitt Facebookflöde. Dels för att de är så många och dels för att jag inser att om jag inte engagerar mig hörs inte min åsikt och bilden blir förvrängd. I värsta fall får präster, som i samma andetag talar om homosexuella, pedofiler och alkoholmissbrukare, basunera ut sitt budskap alldeles ostört.

Dagen till ära vill jag därför berätta hur jag tror.

Jag tror att vi är skapade av Kärlek. Skapade i regnbågens alla färger. Gud vill oss. Vill älska oss. I sin gränslösa kärlek till oss har Gud gett oss gåvan att älska och att bli älskade. Det finns inget vackrare och finare! Och det finns inget svårare. Vi är ju människor.

När två ansvarstagande, respektfulla vuxna människor älskar varandra och lovar att vilja varandra väl under resten av sina liv jublar Gud och himlens änglar stämmer in i gloriasången. Punkt.

På söndag kommer kyrkorna i hela landet att fyllas av människor som samlas för att sjunga Hosianna. I vårt hosiannarop får vi hälsa Jesus som vår befriare och glädja oss åt att han har kommit för att befria oss till gemenskap med Gud och med varandra.

I mitt hosiannarop lägger jag ner hela min längtan efter ett jämlikare samhälle och en jämlikare kyrka. Jag lägger ner min längtan efter gemenskap med dem som tycker annorlunda än jag. Jag lägger ner min längtan efter en kyrka som älskar villkorslöst.

Mia Bäck

Präst i Åbo svenska församling

(Publicerad i "Spaltaren" - Åbo underrättelser 28.11.2014)