Vaknade av en mardröm i morse. Drömde att jag skulle undervisa i finska i ett lågstadium. Jag var vikarie och klarade inte själv av finskan i uppgifterna eleverna skulle fixa.
Vaknade arg. Arg på finskaundervsningen. Arg på pedagogiken.
Hur kan man läsa finska i nio år utan att kunna köpa kött i köttdisken i butiken? Hur kan man läsa finska i nio år utan att kunna smalltalka under en alldeles vanlig hemmafest? Hur kan man läsa finska i nio år utan att kunna ringa och beställa tid till tandläkaren? Idag kan jag det eftersom den stad jag bor i och det jobb jag har kräver det. Men jag borde ha kunnat det som rinnande vatten när jag tog studenten.
Om det var så att jag inte hade språköra skulle jag förstå att det kan vara möjligt. Men jag skrev laudatur i både tyska och engelska.
Första engelskatimmen i lågstadiet lekte vi "Simon says" och på köpet lärde vi oss de vanligaste kroppsdelarna. Jag kommer inte ihåg en endaste gång som som vi skulle ha lekt på finskatimmarna? (Måhända att mitt minne är färgat.) På engelskatimmarna i gymnasiet förde vi livliga diskussioner på engelska om texterna vi läst i boken. Jag kommer inte ihåg en endaste gång som vi, som inte hade finskan gratis hemifrån, skulle ha fört livliga diskussioner på finska? (Här vet jag att mitt minne inte är färgat.)
Finskalärarna i min hemby hade inget lätt arbete. Attityden till finskan i skolan och till finskan överlag var kass. Den gjorde att vi (jag) fick för oss (mig) att finska var omöjligt att lära sig och något som man klarade sig utan. Och jag är inte arg på mina finskalärare utan på sättet som man lärde ut finska (i alla skolor). Och det är alldeles för sent i gymnasiet.
Jag hoppas att det har ändrat. Både attityden och pedagogiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar