När jag kommer till insändarsidorna i tidningarna och ser kyrkan/kristen tro/sexualitet nämnas i rubrikerna bläddrar jag snabbt förbi och hoppas att ingen annan läser. Blir upprörd och ledsen så gott som varje gång debatterna blåser upp. Skäms eftersom jag som kristen (och präst) förknippas med åsikterna som skriks ut i texterna. Nu när en insändare i en tidning diskuteras i en vidaomkringspridd blogg går det inte att undvika. Att människor läser. Att människor såras. Att människor tvingas ta avstånd.
En del tycker att diskussionen är intressant. Mitt hjärta brister.
Amen.
SvaraRaderaUpp till kamp... tangentbord och penna är allt som behövs och lite tid. :)Dessa saker behöver också rutin. Och tålamod. Så skriv svar, motsätt dig, speak up... <3. För de utsatta är människornas tystnad, värst. Att ingen säger, nu räcker det. Det måste sägas ofta ofta ofta... inte bara i nyårslöftet eller juldagspredikan. Kram! Och lycka till! ;)
SvaraRadera