När man skriver betraktelser för Kyrkpressen ska de vara klara 9 dagar före tidningen distribueras. Därför lämnade jag in inkommande veckas betraktelse i tisdags (eller rättare sagt kl 08.31 på onsdagmorgon). Då hade det fruktansvärda ännu inte hänt. Det som jag ännu inte har ord för. Det som jag ännu inte har förstått att har hänt.
När (om) ni läser betraktelsen hoppas jag att ni beaktar detta. Att när den skrevs hade olyckan ännu inte ägt rum.
Man utgår alltid från nuet- den plats man just nu befinner sig på, och gårdagen- den plats man varit på. Människan kan bara gissa och ana vad morgondagen för med sig- därför kan man inte utgå från den. Bara Gud vet exakt vad morgondagen för med sig.
SvaraRaderaSå visst skall vi som läser din betraktelse tänka på att du inte hade någon aning om vad som skulle hända. Ingen visste, ingen kunde ana, ingen kunde gissa... Bara Gud visste. På den punkten sitter vi alla i samma båt.
Din betraktelse är säkert fin, så som alltid. Du kunde inte veta.
Kram
Lena