Könsneutralt äktenskap och hosianna!

Jag bläddrar ofta snabbt förbi insändarsidorna och scrollar ner så att jag inte ser Facebookdebatterna. För tänk om de handlar om kyrkan eller kristen tro eller sexualitet! Eller ännu värre om alla tre på en och samma gång. Samtidigt hoppas jag att ingen annan heller läser.

Jag blir upprörd och ledsen så gott som varje gång debatterna blåser upp. Skäms eftersom jag som kristen och präst förknippas med åsikterna som skriks ut i texterna. Nu när debatten om könsneutralt äktenskap är högaktuell går det inte att undvika. Att människor läser. Att människor såras. Att människor tvingas ta avstånd.

En del tycker att debatterna är intressanta och/eller underhållande. Mitt hjärta brister.

De senaste veckorna har jag inte kunnat välja bort diskussionerna och debatterna ur mitt Facebookflöde. Dels för att de är så många och dels för att jag inser att om jag inte engagerar mig hörs inte min åsikt och bilden blir förvrängd. I värsta fall får präster, som i samma andetag talar om homosexuella, pedofiler och alkoholmissbrukare, basunera ut sitt budskap alldeles ostört.

Dagen till ära vill jag därför berätta hur jag tror.

Jag tror att vi är skapade av Kärlek. Skapade i regnbågens alla färger. Gud vill oss. Vill älska oss. I sin gränslösa kärlek till oss har Gud gett oss gåvan att älska och att bli älskade. Det finns inget vackrare och finare! Och det finns inget svårare. Vi är ju människor.

När två ansvarstagande, respektfulla vuxna människor älskar varandra och lovar att vilja varandra väl under resten av sina liv jublar Gud och himlens änglar stämmer in i gloriasången. Punkt.

På söndag kommer kyrkorna i hela landet att fyllas av människor som samlas för att sjunga Hosianna. I vårt hosiannarop får vi hälsa Jesus som vår befriare och glädja oss åt att han har kommit för att befria oss till gemenskap med Gud och med varandra.

I mitt hosiannarop lägger jag ner hela min längtan efter ett jämlikare samhälle och en jämlikare kyrka. Jag lägger ner min längtan efter gemenskap med dem som tycker annorlunda än jag. Jag lägger ner min längtan efter en kyrka som älskar villkorslöst.

Mia Bäck

Präst i Åbo svenska församling

(Publicerad i "Spaltaren" - Åbo underrättelser 28.11.2014)

Några orsaker att rösta i församlingsvalet:

1. Om du vill att församlingen ska satsa mest budgetmedel på kristen fostran eller diakoni eller mission eller kyrkobyggnader eller  kultur eller gudstjänstliv eller något annat ska du rösta på en kandidat som vill samma sak. Gemensamma kyrkofullmäktige gör de stora besluten gällande samfälldhetens pengar men församlingsrådet fördelar pengarna mellan de olika delområdena i församlingen. Och de förtroendevalda har större makt i de här frågorna än de ibland verkar tro.
2. Om du vill att kyrkan ska välsigna registrerade partnerskap eller viga enkönade par ska du rösta på en kandidat som tycker som du. De som väljs på söndag kommer inte göra beslut i dessa frågor men de kommer att välja medlemmarna i kyrkomötet, dvs. de som har makt att göra sådana beslut. En av orsakerna till att kyrkomötet 1986 beslöt godkänna kvinnliga präster var att kyrkomötets ombud delvis bytts ut sen föregående gång.
3. Om du vill att din församlings nästa kyrkoherde (i Åbo svenska församling är det här högaktuellt under inkommande mandatperiod) ska väljas genom direkt (så att alla får rösta) eller indirekt (så att församlingsrådet väljer) val ska du rösta på en kandidat som håller med dig. Den här frågan finns inte med i kandidattestet så du behöver kanske kontakta kandidaten och fråga hens åsikt.
4. Om du vill att församlingen ska arbeta för ökad jämställdhet ska du rösta på en kandidat som värnar för jämställdhet. Församlingsrådet väljer t.ex. de flesta tjänsteinnehavare i församlingen. Och gemensamma kyrkofullmäktige bestämmer vilka tjänster som ska finnas. 
5. Om du vill ha aktiva förtroendevalda i förtroendeorganen i kyrkan som på riktigt vågar utmana både budgeten och föredragningslistan behöver du rösta på en person som du vet har både tid och skinn på näsan. Jag hävdar att de förtroendevalda har ganska stor makt om de väljer att bruka den.
6. Om du vill påverka storleken på församlingarna ska du rösta nu. På många håll diskuteras sammanslagningar (t.ex. i Åbo!) och de förtroendevalda har en viktig roll.
7. Om du vill att kyrkan ska erbjuda kyrkoasyl ska du rösta i valet.

Min kollega Malena har bloggat om valet här och här.

Frihet

Bland det bästa och svåraste med mitt jobb är friheten. Idag visar den sig från sin bästa sida när jag kan njuta av försommarsolen under en länk i Katrinedal (några liljekonvaljer blommar redan). Jobbar hemifrån och varierar arbetssysslorna med lite städning, lite byk, lite gräsklippning och lite mat ute.

Snart skall jag gå på jakt efter fiskrester i köket. Någonstans kommer den ruttna fisklukten som håller mig borta från köket.

Radioskugga

I min ständiga strävan efter att leva det GODA livet har jag beslutat att måndagar (alternativt den första lediga dagen i veckan) skall bli en dator- och somefri dag. Telefonen och gps:en får jag använda. Imorgon är första måndagen och jag ska först njuta av och sen klippa ner de här:

Språkbad

Vaknade av en mardröm i morse. Drömde att jag skulle undervisa i finska i ett lågstadium. Jag var vikarie och klarade inte själv av finskan i uppgifterna eleverna skulle fixa.

Vaknade arg. Arg på finskaundervsningen. Arg på pedagogiken.

Hur kan man läsa finska i nio år utan att kunna köpa kött i köttdisken i butiken? Hur kan man läsa finska i nio år utan att kunna smalltalka under en alldeles vanlig hemmafest? Hur kan man läsa finska i nio år utan att kunna ringa och beställa tid till tandläkaren? Idag kan jag det eftersom den stad jag bor i och det jobb jag har kräver det. Men jag borde ha kunnat det som rinnande vatten när jag tog studenten.

Om det var så att jag inte hade språköra skulle jag förstå att det kan vara möjligt. Men jag skrev laudatur i både tyska och engelska.

Första engelskatimmen i lågstadiet lekte vi "Simon says" och på köpet lärde vi oss de vanligaste kroppsdelarna. Jag kommer inte ihåg en endaste gång som som vi skulle ha lekt på finskatimmarna? (Måhända att mitt minne är färgat.) På engelskatimmarna i gymnasiet förde vi livliga diskussioner på engelska om texterna vi läst i boken. Jag kommer inte ihåg en endaste gång som vi, som inte hade finskan gratis hemifrån, skulle ha fört livliga diskussioner på finska? (Här vet jag att mitt minne inte är färgat.)

Finskalärarna i min hemby hade inget lätt arbete. Attityden till finskan i skolan och till finskan överlag var kass. Den gjorde att vi (jag) fick för oss (mig) att finska var omöjligt att lära sig och något som man klarade sig utan. Och jag är inte arg på mina finskalärare utan på sättet som man lärde ut finska (i alla skolor). Och det är alldeles för sent i gymnasiet.

Jag hoppas att det har ändrat. Både attityden och pedagogiken.

Är det så?

Om du misslyckas med att följa din plan, har du planerat att misslyckas.

Tror nästan det.

För dig.

I torsdags deltog jag i ett möte för skriftskolansvariga i samfälligheten. Stämningen var god även om alla försökte fixa så att den egna församlingen skulle få så bra lägerturer sommaren 2014 som möjligt. En av ungdomsarbetsledarna gjorde precis tvärtemot. "Om det underlättar för dig/er så kan jag nog byta lägertur. Om det blir bättre för er så är jag med på att vi byter." Även om han fick en kortare lägertur på en sämre tidpunkt offrade han sin lägertur för den andra församlingen. Ett vittnesbörd som ännu ekar inom mig.